I'm sure I've seen this look before
Done a thousand times and a million more
How many lies did he tell this time?
How many times did he cross the line?
It won't help me but I have to ask
Is there something real that's behind the mask?
Something true we don't know about?
A little faith in amongst the doubt?
And maybe someday you will grow
Maybe someday you will know
Maybe someday you will end these fears and go
A little piece of me grows old
I keep on walking down this road
I've seen a million people change
But I won't stay the same
And I know you, (Know you, know you)
Always steal and borrow
And I know you, (Know you, know you)
Never catch, you're never gonna catch tomorrow
fredag, oktober 24
onsdag, oktober 22
Nån annan
Och vad är det som gör att man säger saker,
ja man säger saker man inte förstår
Och vad är det som gör att man glömmer saker,
ja man glömmer att man trivs med livet ibland
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
för att komma på att vi bara hade varandra..
Allt som vi sa då.. tänk att man kunde säga så..
ja man säger saker man inte förstår
Och vad är det som gör att man glömmer saker,
ja man glömmer att man trivs med livet ibland
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
för att komma på att vi bara hade varandra..
Allt som vi sa då.. tänk att man kunde säga så..
tisdag, oktober 21
Det gör ont..
..när jag inser att det nog var ganska nära.
Det brukade vara jag, men jag var för feg, och det går inte att backa tiden. Men man ska lära sig när man lever, det är väl det som livet är till för, eller hur? Oavsett hur jobbigt det är...
Det gör lite ont, men jag är van.
Det brukade vara jag, men jag var för feg, och det går inte att backa tiden. Men man ska lära sig när man lever, det är väl det som livet är till för, eller hur? Oavsett hur jobbigt det är...
Det gör lite ont, men jag är van.
söndag, oktober 19
Fredag
Det första jag gjorde när jag vaknade på fredagsmorgonen var att titta ut genom fönstret. Mitt emot stod en samling männsikor. Ganska snart kom vi på att det var en busshållplats. Med ojämna mellanrum kom det en minibuss, med varierande storlek och färg, och stannade. Som vi uppfattade det gick så många människor som fick plats på, och resten fick vänta på nästa. Senare fick vi veta hur det egentligen förhöll sig.
Vi gick ner till frukosten, pannkakor med sylt och choklad. Efter den gjorde vi oss i ordning för att gå ut och uppleva Kiev. Det första vi gjorde när vi hade gått utanför hotellet var att vänta på bussen. Tydligen kunde man privatperson skaffa en minibuss, finasiera den med lite reklam, be om ett bussnummer och en rutt, sen åka den, och ta betalt. Det kostade bara 1.50 grivna, vilket är ungefär 2 kr. Man gick på bussen, som oftast var ganska packad med folk, och skickade fram pengarna till chauffören, och fick sen åka hur länge man ville.
Iaf så gick det riktigt bra att åka buss. Sen gick vi länge och letade efter ett växlingskontor. Och när vi väl hade hittat ett så var det bara Ludmila och Oscar som lyckades växla pengar. Eller jag lyckades växla hälften av mina pengar också, sen tog grivnan slut där, och vi hade rätt stora problem med att hitta ett nytt ställe att växla på.. :P
Sen gick vi runt och tittade på olika historiskt viktiga platser. Lite segt.. Men trevligt ändå. Vi kollade på en massa hus, och främst Sara, Ida och jag hade kameran framme så gott som hela tiden. Simon blev hungrig och frågade Sara om och om igen när det var dags för henne att äta. Hon blev våran lilla mat-och-sov-klocka...fast bara mat då ;)
Och till slut var det dags att äta. Restaurangen vi gick till var som ett stort buffébord, bara att man inte fick plocka mat själv, utan säga vad man ville ha. Tur för oss alla, och främst Simon, att det gick att peka. Efter maten fortsatte vi att gå runt. Då var vi på Kievs motsvarighet till Sthlms Drottninggatan. Affärer överallt, stora affärer dessutom. Vissa i gruppen ville handla.. hrm.. saker som nog Ludmila inte skulle ha tillåtit. Därför försökte vi flera gånger "bli av" med henne, vilket inte lyckades förän runt åtta på kvällen, när Sara skulle äta. Då fick vi andra gå runt själva, vilket de flesta var rätt glada för ;)
Killarna spenderade sen kvällen uppe i Freds och Simons rum, rätt länge tror jag. Ida och jag gick upp dit ett tag, men stannade inte så länge. Vi var så grymt trötta.
Man skulle kunna sammanfatta det som en lång dag med mycket skratt, och mycket motion ;)
Vi gick ner till frukosten, pannkakor med sylt och choklad. Efter den gjorde vi oss i ordning för att gå ut och uppleva Kiev. Det första vi gjorde när vi hade gått utanför hotellet var att vänta på bussen. Tydligen kunde man privatperson skaffa en minibuss, finasiera den med lite reklam, be om ett bussnummer och en rutt, sen åka den, och ta betalt. Det kostade bara 1.50 grivna, vilket är ungefär 2 kr. Man gick på bussen, som oftast var ganska packad med folk, och skickade fram pengarna till chauffören, och fick sen åka hur länge man ville.
Iaf så gick det riktigt bra att åka buss. Sen gick vi länge och letade efter ett växlingskontor. Och när vi väl hade hittat ett så var det bara Ludmila och Oscar som lyckades växla pengar. Eller jag lyckades växla hälften av mina pengar också, sen tog grivnan slut där, och vi hade rätt stora problem med att hitta ett nytt ställe att växla på.. :P
Sen gick vi runt och tittade på olika historiskt viktiga platser. Lite segt.. Men trevligt ändå. Vi kollade på en massa hus, och främst Sara, Ida och jag hade kameran framme så gott som hela tiden. Simon blev hungrig och frågade Sara om och om igen när det var dags för henne att äta. Hon blev våran lilla mat-och-sov-klocka...fast bara mat då ;)
Och till slut var det dags att äta. Restaurangen vi gick till var som ett stort buffébord, bara att man inte fick plocka mat själv, utan säga vad man ville ha. Tur för oss alla, och främst Simon, att det gick att peka. Efter maten fortsatte vi att gå runt. Då var vi på Kievs motsvarighet till Sthlms Drottninggatan. Affärer överallt, stora affärer dessutom. Vissa i gruppen ville handla.. hrm.. saker som nog Ludmila inte skulle ha tillåtit. Därför försökte vi flera gånger "bli av" med henne, vilket inte lyckades förän runt åtta på kvällen, när Sara skulle äta. Då fick vi andra gå runt själva, vilket de flesta var rätt glada för ;)
Killarna spenderade sen kvällen uppe i Freds och Simons rum, rätt länge tror jag. Ida och jag gick upp dit ett tag, men stannade inte så länge. Vi var så grymt trötta.
Man skulle kunna sammanfatta det som en lång dag med mycket skratt, och mycket motion ;)
Tack...
...för igår, ni som var där, ni vet ju själva vilka ni är.
Trevlig filmkväll blev det i alla fall. Vi såg både Try Seventeen, jättegullig film med Elijah Wood, och Crash, den borde ses av alla. Mycket prat blev det också, fick lite uppdatering på vad som har hänt under senaste veckan ;)
Just nu sitter jag och lyssnar på ett av mig, nyupptäckt band. You Me At Six(lite som en blandning av Panic!At The Disco och Cute Is What We Aim For), samtidigt som jag försöker välja vilken mp3-spelare jag ska köpa. Jag fick nämligen 5000 i födelsedagspresent, känner mig jätterik :) Vi får väl se vad det blir att köpa för det :P
Nu tänkte jag skriva lite mer om Ukraina..
Trevlig filmkväll blev det i alla fall. Vi såg både Try Seventeen, jättegullig film med Elijah Wood, och Crash, den borde ses av alla. Mycket prat blev det också, fick lite uppdatering på vad som har hänt under senaste veckan ;)
Just nu sitter jag och lyssnar på ett av mig, nyupptäckt band. You Me At Six(lite som en blandning av Panic!At The Disco och Cute Is What We Aim For), samtidigt som jag försöker välja vilken mp3-spelare jag ska köpa. Jag fick nämligen 5000 i födelsedagspresent, känner mig jätterik :) Vi får väl se vad det blir att köpa för det :P
Nu tänkte jag skriva lite mer om Ukraina..
fredag, oktober 17
Torsdag
Så, torsdag då.
Åkte som sagt till linköping. Därifrån vidare med tåg till Arlanda. Inte så mycket att säga, eller rättare sagt, jag kommer inte ihåg så mycket :P
Vi flög, vi tre tjejer på ena sidan mittgången, och Fred Simon och Oscar på andra sidan. Stackars Emanuel hamnade själv längre fram. Eller Ludmila satt ju där framme också, men ändå ;)
Direkt efter att vi hade plockat upp väskorna på flygplatsen nästan sprang vi ut till en minibuss som Ludmila tryckte in oss i. Själv åkte hon i en annan bil, och lämnade oss själva med en chaufför som inte kunde någon engelska alls, eller visste var vi skulle. Han bara följde efter bilen Ludmila åkte i, som han dessutom tappade bort ett flertal gånger.
Shit vad jag önskar att vi hade filmat den bussturen. Vi var supernervösa och trodde att vi var kidnappade och att chauffören snart skulle svänga av till någon bakgata och mörda oss. Emanuel som fick sitta fram lyckades få honom att förstå att vi ville höja volymen på radion, tyvärr höjde han värmen också så det blev asvarmt därinne i bussen. Men där satt vi i alla fall, i en buss någonstans i Kiev, med en helt okänd busschaufför, och sjöng med i Ukrainsk techno-pop som vi aldrig hört tidigare, blandat med hysteriska skrattattacker. Chauffören måste trott att vi var aspackade.
Och till slut svängde faktiskt chauffören i på en bakgata. Bredvid hotellet som tur var, med Ludmilas bil strax efter. Hotellet såg inte mycket ut för världen utifrån, men när vi kom in! Shit, jag förstår verkligen hur det kom sig att det var dyrt, för det var lyxigt! Det första som mötte oss var en stor marmortrappa. Sen rummen! Jag, Ida och Sara delade. Det var.. nej, jag kan nog inte beskriva det. Men efter att varit säkra på att vi var kidnappade och sen komma in i det där rummet var bara.. underbart ;) Fast Freds och Simons rum tog nog hem förstapriset. Jacuzzi (stavning?) bra bild på tv:n, badrockar och tofflor :P
Vi gjorde oss lite hemmastadda på hotellet och gick sen till närmaste McDonalds. Där fick Ludmila för sig att vi skulle beställa mat själva. Det funkade för de flesta av oss.. utom Simon :P
"One McChicken. One McChicken. One...McCHICKEN" Och de förstod ändå inte, utan gav honom en fiskburgare tror jag. x'D Stackars Simon :P
Nu ska jag gå och äta födelsedagstårta! :)
Åkte som sagt till linköping. Därifrån vidare med tåg till Arlanda. Inte så mycket att säga, eller rättare sagt, jag kommer inte ihåg så mycket :P
Vi flög, vi tre tjejer på ena sidan mittgången, och Fred Simon och Oscar på andra sidan. Stackars Emanuel hamnade själv längre fram. Eller Ludmila satt ju där framme också, men ändå ;)
Direkt efter att vi hade plockat upp väskorna på flygplatsen nästan sprang vi ut till en minibuss som Ludmila tryckte in oss i. Själv åkte hon i en annan bil, och lämnade oss själva med en chaufför som inte kunde någon engelska alls, eller visste var vi skulle. Han bara följde efter bilen Ludmila åkte i, som han dessutom tappade bort ett flertal gånger.
Shit vad jag önskar att vi hade filmat den bussturen. Vi var supernervösa och trodde att vi var kidnappade och att chauffören snart skulle svänga av till någon bakgata och mörda oss. Emanuel som fick sitta fram lyckades få honom att förstå att vi ville höja volymen på radion, tyvärr höjde han värmen också så det blev asvarmt därinne i bussen. Men där satt vi i alla fall, i en buss någonstans i Kiev, med en helt okänd busschaufför, och sjöng med i Ukrainsk techno-pop som vi aldrig hört tidigare, blandat med hysteriska skrattattacker. Chauffören måste trott att vi var aspackade.
Och till slut svängde faktiskt chauffören i på en bakgata. Bredvid hotellet som tur var, med Ludmilas bil strax efter. Hotellet såg inte mycket ut för världen utifrån, men när vi kom in! Shit, jag förstår verkligen hur det kom sig att det var dyrt, för det var lyxigt! Det första som mötte oss var en stor marmortrappa. Sen rummen! Jag, Ida och Sara delade. Det var.. nej, jag kan nog inte beskriva det. Men efter att varit säkra på att vi var kidnappade och sen komma in i det där rummet var bara.. underbart ;) Fast Freds och Simons rum tog nog hem förstapriset. Jacuzzi (stavning?) bra bild på tv:n, badrockar och tofflor :P
Vi gjorde oss lite hemmastadda på hotellet och gick sen till närmaste McDonalds. Där fick Ludmila för sig att vi skulle beställa mat själva. Det funkade för de flesta av oss.. utom Simon :P
"One McChicken. One McChicken. One...McCHICKEN" Och de förstod ändå inte, utan gav honom en fiskburgare tror jag. x'D Stackars Simon :P
Nu ska jag gå och äta födelsedagstårta! :)
Hemma igen!
Jag är hemma! Woah! :P haha.
Det är iaf väldigt skönt, och det har varit oerhört kul :)
Och visst, det här kan låta lite pretto, men jag gör det ändå.
Jag vill tacka alla som följde med. Ida, Sara, Simon, Oscar, Fred och Emanuel. Vi har kommit varandra så väldigt mycket närmare, och jag är jätteglad för det. Utan er hade inte den här resan blivit samma sak.
(Och jo, jag vet att det nog bara är Ida och Sara som kommer läsa det här :P)
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. För om jag inte börjar vid rätt ställe så kommer allt bara bli ett virrvarr av... tankar.. Det kommer i alla fall inte bli någon ordning alls. Nej, vi gör så här. Ett inlägg om varje dag. eller... Vi får se hur länge jag orkar iaf. ;)
Bilder kommer på bilddagboken, bara några utvalda här, och sen tror jag det kommer bli lite presentationer i skolan. Och inte minst, prat förstås.
Okej, dags för första dagen då ;)
Det är iaf väldigt skönt, och det har varit oerhört kul :)
Och visst, det här kan låta lite pretto, men jag gör det ändå.
Jag vill tacka alla som följde med. Ida, Sara, Simon, Oscar, Fred och Emanuel. Vi har kommit varandra så väldigt mycket närmare, och jag är jätteglad för det. Utan er hade inte den här resan blivit samma sak.
(Och jo, jag vet att det nog bara är Ida och Sara som kommer läsa det här :P)
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. För om jag inte börjar vid rätt ställe så kommer allt bara bli ett virrvarr av... tankar.. Det kommer i alla fall inte bli någon ordning alls. Nej, vi gör så här. Ett inlägg om varje dag. eller... Vi får se hur länge jag orkar iaf. ;)
Bilder kommer på bilddagboken, bara några utvalda här, och sen tror jag det kommer bli lite presentationer i skolan. Och inte minst, prat förstås.
Okej, dags för första dagen då ;)
fredag, oktober 3
Här sitter jag och baddar såren i salt..
det går åt helvete med allt...
Just när jag trodde att allt skulle vända, så vände det självklart åt helt jävla fel håll...
Men tack för telefonsamtalet igår kväll Johanna. Det hjälpte, puss.
Och efter det telefonsamtalet som väckte mig i morse känns det väl lite bättre också. Det var bra att du ringde, även om jag vet att du inte läser det här... ;)
Nu sitter jag och försöker skriva ett mail. Får väl se om jag skickar det...
Just när jag trodde att allt skulle vända, så vände det självklart åt helt jävla fel håll...
Men tack för telefonsamtalet igår kväll Johanna. Det hjälpte, puss.
Och efter det telefonsamtalet som väckte mig i morse känns det väl lite bättre också. Det var bra att du ringde, även om jag vet att du inte läser det här... ;)
Nu sitter jag och försöker skriva ett mail. Får väl se om jag skickar det...
onsdag, oktober 1
I väntan på bussen...
Jag står i skolan och skriver, och blir snart galen... tangentbordet är asjobbigt. Man måste trycka värsta hårt när man skriver, annars missar det bokstäver...
Men iaf. Vi fick sluta en timme tidigare från individuella valet, och jag tänkte, yes,nu kommer jag hem en timme tidigare. Men nejdå, självklart går det ingen buss från borensberg på onsdagar vid den tiden. Så i sånna fall skulle jag komma från motala och dit, men inte längre. Och att stå och vänta i det här regnet var jag ju inte så pepp på...
Jag tycker det känns konstigt att skriva svar på kommentarer som en egen kommentar, så jag svarar här :P
Fast innan jag fortsätter ska jag bara konstatera en sak. Astrid är trevlig ^^ Hon kom och "störde" när jag stod och skrev, och vi pratade ett tag. Bara trevligt :) Nu kommer hon ju säkert läsa det här också... men men, så är det :P
Så, nu svar:
Felicia: Det är för ett besök i ett kloster, en gudstjänst tror jag. Jag tror de är ortodoxt kristna, så jo.. Och ja: http://nobodyxx.bilddagboken.se :P
Benjamin: Tack! Jag pratade med mamma om det också och hon tyckte ju att jag skulle stå för vad jag tycker. Men bara att om min lärare verkligen bad mig att följa med in, att jag skulle det då. Så jag tänker bara gå med på det i undantagsfall.
Och nu går min buss snart. Det här tog otroligt lång tid att skriva... Nu, hem! ;D
Men iaf. Vi fick sluta en timme tidigare från individuella valet, och jag tänkte, yes,nu kommer jag hem en timme tidigare. Men nejdå, självklart går det ingen buss från borensberg på onsdagar vid den tiden. Så i sånna fall skulle jag komma från motala och dit, men inte längre. Och att stå och vänta i det här regnet var jag ju inte så pepp på...
Jag tycker det känns konstigt att skriva svar på kommentarer som en egen kommentar, så jag svarar här :P
Fast innan jag fortsätter ska jag bara konstatera en sak. Astrid är trevlig ^^ Hon kom och "störde" när jag stod och skrev, och vi pratade ett tag. Bara trevligt :) Nu kommer hon ju säkert läsa det här också... men men, så är det :P
Så, nu svar:
Felicia: Det är för ett besök i ett kloster, en gudstjänst tror jag. Jag tror de är ortodoxt kristna, så jo.. Och ja: http://nobodyxx.bilddagboken.se :P
Benjamin: Tack! Jag pratade med mamma om det också och hon tyckte ju att jag skulle stå för vad jag tycker. Men bara att om min lärare verkligen bad mig att följa med in, att jag skulle det då. Så jag tänker bara gå med på det i undantagsfall.
Och nu går min buss snart. Det här tog otroligt lång tid att skriva... Nu, hem! ;D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)