fredag, oktober 17

Torsdag

Så, torsdag då.

Åkte som sagt till linköping. Därifrån vidare med tåg till Arlanda. Inte så mycket att säga, eller rättare sagt, jag kommer inte ihåg så mycket :P

Vi flög, vi tre tjejer på ena sidan mittgången, och Fred Simon och Oscar på andra sidan. Stackars Emanuel hamnade själv längre fram. Eller Ludmila satt ju där framme också, men ändå ;)

Direkt efter att vi hade plockat upp väskorna på flygplatsen nästan sprang vi ut till en minibuss som Ludmila tryckte in oss i. Själv åkte hon i en annan bil, och lämnade oss själva med en chaufför som inte kunde någon engelska alls, eller visste var vi skulle. Han bara följde efter bilen Ludmila åkte i, som han dessutom tappade bort ett flertal gånger.

Shit vad jag önskar att vi hade filmat den bussturen. Vi var supernervösa och trodde att vi var kidnappade och att chauffören snart skulle svänga av till någon bakgata och mörda oss. Emanuel som fick sitta fram lyckades få honom att förstå att vi ville höja volymen på radion, tyvärr höjde han värmen också så det blev asvarmt därinne i bussen. Men där satt vi i alla fall, i en buss någonstans i Kiev, med en helt okänd busschaufför, och sjöng med i Ukrainsk techno-pop som vi aldrig hört tidigare, blandat med hysteriska skrattattacker. Chauffören måste trott att vi var aspackade.

Och till slut svängde faktiskt chauffören i på en bakgata. Bredvid hotellet som tur var, med Ludmilas bil strax efter. Hotellet såg inte mycket ut för världen utifrån, men när vi kom in! Shit, jag förstår verkligen hur det kom sig att det var dyrt, för det var lyxigt! Det första som mötte oss var en stor marmortrappa. Sen rummen! Jag, Ida och Sara delade. Det var.. nej, jag kan nog inte beskriva det. Men efter att varit säkra på att vi var kidnappade och sen komma in i det där rummet var bara.. underbart ;) Fast Freds och Simons rum tog nog hem förstapriset. Jacuzzi (stavning?) bra bild på tv:n, badrockar och tofflor :P

Vi gjorde oss lite hemmastadda på hotellet och gick sen till närmaste McDonalds. Där fick Ludmila för sig att vi skulle beställa mat själva. Det funkade för de flesta av oss.. utom Simon :P

"One McChicken. One McChicken. One...McCHICKEN" Och de förstod ändå inte, utan gav honom en fiskburgare tror jag. x'D Stackars Simon :P

Nu ska jag gå och äta födelsedagstårta! :)


3 kommentarer:

  1. Hahah, det kändes lite maffia aktigt, o sitta i den där minibussen =P hur ska jag kunna beskriva resan bättre än du gör på din blogg, det blir tufft.

    SvaraRadera
  2. OMG, va kul :P stackars Simon

    Bussen skulle jag inte velat vara med på verkar fruktansvärt läskigt om jag ska vara ärlig...

    GRATTIS i efterskott xD !!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Ida: Så kände jag med efter att ha läst vad Sara skrev, men det funkade ju ;) Lycka till

    Bissen: Det blir både läskigare, och ännu mer synd om Simon senare ;P och tack! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.