Tisdag: Halv skoldag med pinsam ryskalektion. Fika på Chill Out. Promenad längs kanalen hem till Fred. Smitning bort till Östenssons. Grillning. Hade galet kul vid middagen. Film från Ukrainaresan. Gitarr. Kortspel - hjärter - jag sög.
Onsdag: Lång skoldag. Teater. Fotboll - gjorde 3 mål - yay för mig.
Torsdag: Ännu en pinsam ryskalektion - ryska1-orna kan lika mycket som oss. Linköping. Smitning igen. Svensk middag på Ikano - resten hittade äntligen saker att handla. Ont i halsen.
Fredag: Prat om veckan med Roland. Tatuering. Mer shopping - souvenirer - på stan i Motala. Nya skor. Vadstena. Kallt i slottet. "50 ears". Omberg. Jätteont i halsen. Kalkstensbrottet i Borghamn. För mycket tankar på vägen till motala. Hem. Jättesjuk. Dimmig och osammanhängande natt.
Lördag: Ukrainarna åkte hem 9.31. Sista gången vi såg dem. Vet inte om det är bara skönt eller lite sorgligt på samma gång. Spenderat resten av dagen i min egen säng. Pratade med Johanna - saknat dig grymt mycket <3
Nu har Ukraina varit här och åkt igen. Det här var någon sorts osammanhängade sammanfattning av veckan. Jag är sjuk, har feber, då blir det lätt så här.
Tack Sara, utan dig skulle det ha funnits ännu mindre kvar av mig idag.
Visar inlägg med etikett Ukraina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ukraina. Visa alla inlägg
söndag, oktober 19
Fredag
Det första jag gjorde när jag vaknade på fredagsmorgonen var att titta ut genom fönstret. Mitt emot stod en samling männsikor. Ganska snart kom vi på att det var en busshållplats. Med ojämna mellanrum kom det en minibuss, med varierande storlek och färg, och stannade. Som vi uppfattade det gick så många människor som fick plats på, och resten fick vänta på nästa. Senare fick vi veta hur det egentligen förhöll sig.
Vi gick ner till frukosten, pannkakor med sylt och choklad. Efter den gjorde vi oss i ordning för att gå ut och uppleva Kiev. Det första vi gjorde när vi hade gått utanför hotellet var att vänta på bussen. Tydligen kunde man privatperson skaffa en minibuss, finasiera den med lite reklam, be om ett bussnummer och en rutt, sen åka den, och ta betalt. Det kostade bara 1.50 grivna, vilket är ungefär 2 kr. Man gick på bussen, som oftast var ganska packad med folk, och skickade fram pengarna till chauffören, och fick sen åka hur länge man ville.
Iaf så gick det riktigt bra att åka buss. Sen gick vi länge och letade efter ett växlingskontor. Och när vi väl hade hittat ett så var det bara Ludmila och Oscar som lyckades växla pengar. Eller jag lyckades växla hälften av mina pengar också, sen tog grivnan slut där, och vi hade rätt stora problem med att hitta ett nytt ställe att växla på.. :P
Sen gick vi runt och tittade på olika historiskt viktiga platser. Lite segt.. Men trevligt ändå. Vi kollade på en massa hus, och främst Sara, Ida och jag hade kameran framme så gott som hela tiden. Simon blev hungrig och frågade Sara om och om igen när det var dags för henne att äta. Hon blev våran lilla mat-och-sov-klocka...fast bara mat då ;)
Och till slut var det dags att äta. Restaurangen vi gick till var som ett stort buffébord, bara att man inte fick plocka mat själv, utan säga vad man ville ha. Tur för oss alla, och främst Simon, att det gick att peka. Efter maten fortsatte vi att gå runt. Då var vi på Kievs motsvarighet till Sthlms Drottninggatan. Affärer överallt, stora affärer dessutom. Vissa i gruppen ville handla.. hrm.. saker som nog Ludmila inte skulle ha tillåtit. Därför försökte vi flera gånger "bli av" med henne, vilket inte lyckades förän runt åtta på kvällen, när Sara skulle äta. Då fick vi andra gå runt själva, vilket de flesta var rätt glada för ;)
Killarna spenderade sen kvällen uppe i Freds och Simons rum, rätt länge tror jag. Ida och jag gick upp dit ett tag, men stannade inte så länge. Vi var så grymt trötta.
Man skulle kunna sammanfatta det som en lång dag med mycket skratt, och mycket motion ;)
Vi gick ner till frukosten, pannkakor med sylt och choklad. Efter den gjorde vi oss i ordning för att gå ut och uppleva Kiev. Det första vi gjorde när vi hade gått utanför hotellet var att vänta på bussen. Tydligen kunde man privatperson skaffa en minibuss, finasiera den med lite reklam, be om ett bussnummer och en rutt, sen åka den, och ta betalt. Det kostade bara 1.50 grivna, vilket är ungefär 2 kr. Man gick på bussen, som oftast var ganska packad med folk, och skickade fram pengarna till chauffören, och fick sen åka hur länge man ville.
Iaf så gick det riktigt bra att åka buss. Sen gick vi länge och letade efter ett växlingskontor. Och när vi väl hade hittat ett så var det bara Ludmila och Oscar som lyckades växla pengar. Eller jag lyckades växla hälften av mina pengar också, sen tog grivnan slut där, och vi hade rätt stora problem med att hitta ett nytt ställe att växla på.. :P
Sen gick vi runt och tittade på olika historiskt viktiga platser. Lite segt.. Men trevligt ändå. Vi kollade på en massa hus, och främst Sara, Ida och jag hade kameran framme så gott som hela tiden. Simon blev hungrig och frågade Sara om och om igen när det var dags för henne att äta. Hon blev våran lilla mat-och-sov-klocka...fast bara mat då ;)
Och till slut var det dags att äta. Restaurangen vi gick till var som ett stort buffébord, bara att man inte fick plocka mat själv, utan säga vad man ville ha. Tur för oss alla, och främst Simon, att det gick att peka. Efter maten fortsatte vi att gå runt. Då var vi på Kievs motsvarighet till Sthlms Drottninggatan. Affärer överallt, stora affärer dessutom. Vissa i gruppen ville handla.. hrm.. saker som nog Ludmila inte skulle ha tillåtit. Därför försökte vi flera gånger "bli av" med henne, vilket inte lyckades förän runt åtta på kvällen, när Sara skulle äta. Då fick vi andra gå runt själva, vilket de flesta var rätt glada för ;)
Killarna spenderade sen kvällen uppe i Freds och Simons rum, rätt länge tror jag. Ida och jag gick upp dit ett tag, men stannade inte så länge. Vi var så grymt trötta.
Man skulle kunna sammanfatta det som en lång dag med mycket skratt, och mycket motion ;)
Tack...
...för igår, ni som var där, ni vet ju själva vilka ni är.
Trevlig filmkväll blev det i alla fall. Vi såg både Try Seventeen, jättegullig film med Elijah Wood, och Crash, den borde ses av alla. Mycket prat blev det också, fick lite uppdatering på vad som har hänt under senaste veckan ;)
Just nu sitter jag och lyssnar på ett av mig, nyupptäckt band. You Me At Six(lite som en blandning av Panic!At The Disco och Cute Is What We Aim For), samtidigt som jag försöker välja vilken mp3-spelare jag ska köpa. Jag fick nämligen 5000 i födelsedagspresent, känner mig jätterik :) Vi får väl se vad det blir att köpa för det :P
Nu tänkte jag skriva lite mer om Ukraina..
Trevlig filmkväll blev det i alla fall. Vi såg både Try Seventeen, jättegullig film med Elijah Wood, och Crash, den borde ses av alla. Mycket prat blev det också, fick lite uppdatering på vad som har hänt under senaste veckan ;)
Just nu sitter jag och lyssnar på ett av mig, nyupptäckt band. You Me At Six(lite som en blandning av Panic!At The Disco och Cute Is What We Aim For), samtidigt som jag försöker välja vilken mp3-spelare jag ska köpa. Jag fick nämligen 5000 i födelsedagspresent, känner mig jätterik :) Vi får väl se vad det blir att köpa för det :P
Nu tänkte jag skriva lite mer om Ukraina..
fredag, oktober 17
Torsdag
Så, torsdag då.
Åkte som sagt till linköping. Därifrån vidare med tåg till Arlanda. Inte så mycket att säga, eller rättare sagt, jag kommer inte ihåg så mycket :P
Vi flög, vi tre tjejer på ena sidan mittgången, och Fred Simon och Oscar på andra sidan. Stackars Emanuel hamnade själv längre fram. Eller Ludmila satt ju där framme också, men ändå ;)
Direkt efter att vi hade plockat upp väskorna på flygplatsen nästan sprang vi ut till en minibuss som Ludmila tryckte in oss i. Själv åkte hon i en annan bil, och lämnade oss själva med en chaufför som inte kunde någon engelska alls, eller visste var vi skulle. Han bara följde efter bilen Ludmila åkte i, som han dessutom tappade bort ett flertal gånger.
Shit vad jag önskar att vi hade filmat den bussturen. Vi var supernervösa och trodde att vi var kidnappade och att chauffören snart skulle svänga av till någon bakgata och mörda oss. Emanuel som fick sitta fram lyckades få honom att förstå att vi ville höja volymen på radion, tyvärr höjde han värmen också så det blev asvarmt därinne i bussen. Men där satt vi i alla fall, i en buss någonstans i Kiev, med en helt okänd busschaufför, och sjöng med i Ukrainsk techno-pop som vi aldrig hört tidigare, blandat med hysteriska skrattattacker. Chauffören måste trott att vi var aspackade.
Och till slut svängde faktiskt chauffören i på en bakgata. Bredvid hotellet som tur var, med Ludmilas bil strax efter. Hotellet såg inte mycket ut för världen utifrån, men när vi kom in! Shit, jag förstår verkligen hur det kom sig att det var dyrt, för det var lyxigt! Det första som mötte oss var en stor marmortrappa. Sen rummen! Jag, Ida och Sara delade. Det var.. nej, jag kan nog inte beskriva det. Men efter att varit säkra på att vi var kidnappade och sen komma in i det där rummet var bara.. underbart ;) Fast Freds och Simons rum tog nog hem förstapriset. Jacuzzi (stavning?) bra bild på tv:n, badrockar och tofflor :P
Vi gjorde oss lite hemmastadda på hotellet och gick sen till närmaste McDonalds. Där fick Ludmila för sig att vi skulle beställa mat själva. Det funkade för de flesta av oss.. utom Simon :P
"One McChicken. One McChicken. One...McCHICKEN" Och de förstod ändå inte, utan gav honom en fiskburgare tror jag. x'D Stackars Simon :P
Nu ska jag gå och äta födelsedagstårta! :)
Åkte som sagt till linköping. Därifrån vidare med tåg till Arlanda. Inte så mycket att säga, eller rättare sagt, jag kommer inte ihåg så mycket :P
Vi flög, vi tre tjejer på ena sidan mittgången, och Fred Simon och Oscar på andra sidan. Stackars Emanuel hamnade själv längre fram. Eller Ludmila satt ju där framme också, men ändå ;)
Direkt efter att vi hade plockat upp väskorna på flygplatsen nästan sprang vi ut till en minibuss som Ludmila tryckte in oss i. Själv åkte hon i en annan bil, och lämnade oss själva med en chaufför som inte kunde någon engelska alls, eller visste var vi skulle. Han bara följde efter bilen Ludmila åkte i, som han dessutom tappade bort ett flertal gånger.
Shit vad jag önskar att vi hade filmat den bussturen. Vi var supernervösa och trodde att vi var kidnappade och att chauffören snart skulle svänga av till någon bakgata och mörda oss. Emanuel som fick sitta fram lyckades få honom att förstå att vi ville höja volymen på radion, tyvärr höjde han värmen också så det blev asvarmt därinne i bussen. Men där satt vi i alla fall, i en buss någonstans i Kiev, med en helt okänd busschaufför, och sjöng med i Ukrainsk techno-pop som vi aldrig hört tidigare, blandat med hysteriska skrattattacker. Chauffören måste trott att vi var aspackade.
Och till slut svängde faktiskt chauffören i på en bakgata. Bredvid hotellet som tur var, med Ludmilas bil strax efter. Hotellet såg inte mycket ut för världen utifrån, men när vi kom in! Shit, jag förstår verkligen hur det kom sig att det var dyrt, för det var lyxigt! Det första som mötte oss var en stor marmortrappa. Sen rummen! Jag, Ida och Sara delade. Det var.. nej, jag kan nog inte beskriva det. Men efter att varit säkra på att vi var kidnappade och sen komma in i det där rummet var bara.. underbart ;) Fast Freds och Simons rum tog nog hem förstapriset. Jacuzzi (stavning?) bra bild på tv:n, badrockar och tofflor :P
Vi gjorde oss lite hemmastadda på hotellet och gick sen till närmaste McDonalds. Där fick Ludmila för sig att vi skulle beställa mat själva. Det funkade för de flesta av oss.. utom Simon :P
"One McChicken. One McChicken. One...McCHICKEN" Och de förstod ändå inte, utan gav honom en fiskburgare tror jag. x'D Stackars Simon :P
Nu ska jag gå och äta födelsedagstårta! :)
Hemma igen!
Jag är hemma! Woah! :P haha.
Det är iaf väldigt skönt, och det har varit oerhört kul :)
Och visst, det här kan låta lite pretto, men jag gör det ändå.
Jag vill tacka alla som följde med. Ida, Sara, Simon, Oscar, Fred och Emanuel. Vi har kommit varandra så väldigt mycket närmare, och jag är jätteglad för det. Utan er hade inte den här resan blivit samma sak.
(Och jo, jag vet att det nog bara är Ida och Sara som kommer läsa det här :P)
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. För om jag inte börjar vid rätt ställe så kommer allt bara bli ett virrvarr av... tankar.. Det kommer i alla fall inte bli någon ordning alls. Nej, vi gör så här. Ett inlägg om varje dag. eller... Vi får se hur länge jag orkar iaf. ;)
Bilder kommer på bilddagboken, bara några utvalda här, och sen tror jag det kommer bli lite presentationer i skolan. Och inte minst, prat förstås.
Okej, dags för första dagen då ;)
Det är iaf väldigt skönt, och det har varit oerhört kul :)
Och visst, det här kan låta lite pretto, men jag gör det ändå.
Jag vill tacka alla som följde med. Ida, Sara, Simon, Oscar, Fred och Emanuel. Vi har kommit varandra så väldigt mycket närmare, och jag är jätteglad för det. Utan er hade inte den här resan blivit samma sak.
(Och jo, jag vet att det nog bara är Ida och Sara som kommer läsa det här :P)
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. För om jag inte börjar vid rätt ställe så kommer allt bara bli ett virrvarr av... tankar.. Det kommer i alla fall inte bli någon ordning alls. Nej, vi gör så här. Ett inlägg om varje dag. eller... Vi får se hur länge jag orkar iaf. ;)
Bilder kommer på bilddagboken, bara några utvalda här, och sen tror jag det kommer bli lite presentationer i skolan. Och inte minst, prat förstås.
Okej, dags för första dagen då ;)
tisdag, september 30
Maria säger:
Var är den där regnbågen?
Vi fick mer information om Ukraina-resan idag på ryskan.. Bland annat en lista med saker vi skulle komma ihåg att ta med:
"Sjal (för tjejer) för kyrkobesök"
Hej, kvinno-diskriminering...
Men jag vet vad en del av er tänker nu. "Så farligt är det väl inte" och "Man ska ju respektera kulturen dit man kommer". Det sa Ludmila också när jag sa att jag absolut inte kommer gå med på någon sorts kvinno-diskriminering. Och att det är "tradition"...
Det som hindrar att vi får ett jämställt och demokratiskt samhälle är just dessa "traditioner", som man absolut måste ha kvar för att "de ju alltid har funnits där". Dessa traditioner som skapades för så länge sen att de nu har hunnit bli just traditioner. De skapades i en värld där män var högre stående än kvinnor. Hur ska vi kunna förändra samhället till det bättre om ingen vågar ifrågasätta tradtioner vars grund ingen längre står för? Nej, så har vi alltid gjort, och därför måste vi hålla kvar det.
Varför ska vi som kommer från en helt annan kultur, med andra, modernare, värdegrunder, ställa oss bakom "traditioner" som vi inte stöttar? Varför ska vi istället inte visa människorna , särskilt kvinnorna, i dessa länder, att alla har ett lika värde, att ingen ska bli annorlunda behandlad på grund av hudfärg, kön etc. etc... För det måste börja någonstans. Och jag föreslår att vi börjar nu.
Jag har en massa mer att säga om det här, men jag hinner inte nu... Får väl se om det blir i framtiden.
Tills sist vill jag bara säga att jag blev väldigt positivt överraskad idag. Jag gick in på min bilddagbok och såg att jag hade fått minst en ny kommentar på min "födelsedagsbild" som jag la upp där igår, tror jag. Där såg jag att jag inte bara hade fått en, utan 10 kommentarer. Shit, jag trodde inte att någon alls skulle säga något :') puss på er :)
Vi fick mer information om Ukraina-resan idag på ryskan.. Bland annat en lista med saker vi skulle komma ihåg att ta med:
"Sjal (för tjejer) för kyrkobesök"
Hej, kvinno-diskriminering...
Men jag vet vad en del av er tänker nu. "Så farligt är det väl inte" och "Man ska ju respektera kulturen dit man kommer". Det sa Ludmila också när jag sa att jag absolut inte kommer gå med på någon sorts kvinno-diskriminering. Och att det är "tradition"...
Det som hindrar att vi får ett jämställt och demokratiskt samhälle är just dessa "traditioner", som man absolut måste ha kvar för att "de ju alltid har funnits där". Dessa traditioner som skapades för så länge sen att de nu har hunnit bli just traditioner. De skapades i en värld där män var högre stående än kvinnor. Hur ska vi kunna förändra samhället till det bättre om ingen vågar ifrågasätta tradtioner vars grund ingen längre står för? Nej, så har vi alltid gjort, och därför måste vi hålla kvar det.
Varför ska vi som kommer från en helt annan kultur, med andra, modernare, värdegrunder, ställa oss bakom "traditioner" som vi inte stöttar? Varför ska vi istället inte visa människorna , särskilt kvinnorna, i dessa länder, att alla har ett lika värde, att ingen ska bli annorlunda behandlad på grund av hudfärg, kön etc. etc... För det måste börja någonstans. Och jag föreslår att vi börjar nu.
Jag har en massa mer att säga om det här, men jag hinner inte nu... Får väl se om det blir i framtiden.
Tills sist vill jag bara säga att jag blev väldigt positivt överraskad idag. Jag gick in på min bilddagbok och såg att jag hade fått minst en ny kommentar på min "födelsedagsbild" som jag la upp där igår, tror jag. Där såg jag att jag inte bara hade fått en, utan 10 kommentarer. Shit, jag trodde inte att någon alls skulle säga något :') puss på er :)
måndag, september 29
Jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är...
Jag har namnsdag idag.
Bara så att alla vet det. Och den första att gratulera mig var Mikael i klassen. Konstigt eller hur? :P
Men ja. Idag är det bara 10 dagar kvar tills Ukraina. Jag börjar nog bli lite nervös nu. Och jag borde börja packa...
Och när vi ändå håller på med lite nedräkning så kan jag ju bara tala om att det är 15 dagar kvar till min födelsedag, om jag har räknat rätt. Den 15e oktober är det i alla fall :)
Och ja, jag borde gå och lägga mig nu. Hade tänkt att försöka sova lite den här veckan... Går ju upp vid halv 6 nästan varje dag...
Jag har i alla fall pluggat på engelska-provet. Det känns som det är det första prov i gymnasiet som jag egentligen har pluggat till.. Jag hoppas verkligen inte att det är så...
Och så borde jag ju nämna att jag nu har bytt Individuellt val. Från Ensemble till Medicinsk grundkurs. Så nu slipper jag få ångest över att jag är sämst på ensemblen.. och bli neddragen i en sådan där spiral som Per pratade om på psykologin.
Jag tycker för övrigt att psykologin är väldigt intressant. Jag funderar på om jag ska välja något sånt till mitt projektarbete sen..
Hehe, det här blev ett lite konstigt inlägg. Väldigt... splittrat :P
Så, god natt.
Bara så att alla vet det. Och den första att gratulera mig var Mikael i klassen. Konstigt eller hur? :P
Men ja. Idag är det bara 10 dagar kvar tills Ukraina. Jag börjar nog bli lite nervös nu. Och jag borde börja packa...
Och när vi ändå håller på med lite nedräkning så kan jag ju bara tala om att det är 15 dagar kvar till min födelsedag, om jag har räknat rätt. Den 15e oktober är det i alla fall :)
Och ja, jag borde gå och lägga mig nu. Hade tänkt att försöka sova lite den här veckan... Går ju upp vid halv 6 nästan varje dag...
Jag har i alla fall pluggat på engelska-provet. Det känns som det är det första prov i gymnasiet som jag egentligen har pluggat till.. Jag hoppas verkligen inte att det är så...
Och så borde jag ju nämna att jag nu har bytt Individuellt val. Från Ensemble till Medicinsk grundkurs. Så nu slipper jag få ångest över att jag är sämst på ensemblen.. och bli neddragen i en sådan där spiral som Per pratade om på psykologin.
Jag tycker för övrigt att psykologin är väldigt intressant. Jag funderar på om jag ska välja något sånt till mitt projektarbete sen..
Hehe, det här blev ett lite konstigt inlägg. Väldigt... splittrat :P
Så, god natt.
torsdag, september 18
Simply a look, can break, your heart...
Så var man hemma från det där mötet då... Och det känns faktiskt rätt bra nu. Eller vad säger du Sara? (eftersom jag antar att du kmr läsa det här ;P)
Så det blir alltså att åka till Ukraina den 9e oktober. OM EXAKT TRE VECKOR! Shit.. Lite läskigt ändå.. Och jag får se till att peppa Ida och Sara lite inför flygturerna ;)
Vi kommer vara borta ungefär en vecka, åker hem 16e. Dagen efter min födelsedag föresten. Det har jag ju glömt att säga. Det skulle jag ju gjort för typ tre dagar sen.. hm..
För tre dagar sen var det exakt en månad till min födelsedag!
Så, nu var det sagt.
Men jag vet inte om jag kommer på så mycket mer att säga.. Snart är det heroes igen :) Så grymt bra det är! Och igår var ju Veronica Mars med också! eller ja, skådespelaren alltså, Kirsten Bell :P Men ändå, jag ser henne ändå som VM :P
Så, ja. Det var väl det.
Umgicks en del med Sara, Bea & Ellinor och åt lunch med Ida, Elin, Kajsa & Jessica. Jag vet inte hur många av er som läser det här, men ni är trevliga ska ni veta ;)
Nu, Heroes-time ;P
Så det blir alltså att åka till Ukraina den 9e oktober. OM EXAKT TRE VECKOR! Shit.. Lite läskigt ändå.. Och jag får se till att peppa Ida och Sara lite inför flygturerna ;)
Vi kommer vara borta ungefär en vecka, åker hem 16e. Dagen efter min födelsedag föresten. Det har jag ju glömt att säga. Det skulle jag ju gjort för typ tre dagar sen.. hm..
För tre dagar sen var det exakt en månad till min födelsedag!
Så, nu var det sagt.
Men jag vet inte om jag kommer på så mycket mer att säga.. Snart är det heroes igen :) Så grymt bra det är! Och igår var ju Veronica Mars med också! eller ja, skådespelaren alltså, Kirsten Bell :P Men ändå, jag ser henne ändå som VM :P
Så, ja. Det var väl det.
Umgicks en del med Sara, Bea & Ellinor och åt lunch med Ida, Elin, Kajsa & Jessica. Jag vet inte hur många av er som läser det här, men ni är trevliga ska ni veta ;)
Nu, Heroes-time ;P
Five A.M. on the bathroom floor from the night before, do you find me dreadful?
Jag kommer inte ihåg vad jag skulle skriva... hm...
Jag antar att det hade något att göra med att jag snart ska tillbaka till skolan igen. "Möte" med ryskagruppen och Ludmila + föräldrar inför Ukraina-resan. Ojojoj. Och tydligen ska vi åka dit först, nu i oktober. Innan var det tänkt att dom skulle komma hit först, men nejdå.
Och vi ska bo helt själva, i en främmande familj. Där föräldrarna troligtvis, med min vanliga (o)tur inte kommer kunna engelska, och eleven vi ska bo hos kommer ju säkert inte kunna det heller... Och och och... usch.. Jag, Sara och Ida skulle vilja typ fixa något eget ställe att bo på, tillsammans.. Men jag tror inte Ludmila tar oss på allvar... Och självklart tycker ju inte killarna att det här är något farligt alls... tänk för att...
And my back is killing me...
Det gör jätteont, jag kan knappt röra mig... Usch... :(
Men pappa har beställt en systemkamera nu :) Någon Nikon. D...60? Kanske det var, eller D40. Jag kommer inte ihåg. Och nu är den tydligen i Jönköping, kommer troligtvis imorgon. Yay! ;)
Näe. Nu får det väl ta att räcka. Får se om det blir någon sorts "utvärdering" av mötet sen också då :P
Vi avslutar med AFI - The killing Lights:
Five A.M. on the bathroom floor from the night before.
Do you find me dreadful?
What a shame such a sad disgrace, such a pretty face.
But she's not regretful.
Am I beautiful?
Am I usable?
It's killing time again.
Put on your face and let's pretend.
These killing lights won't kill us all again.
Three A.M. on the city street, when the air is sweet.
I have had my mouth full
But it seems that outside the screen
Such a pretty face often will look dreadful.
Am I beautiful?
Am I usable?
It's killing time again.
Put on your face and let's pretend.
These killing lights won't kill us all again.
It's killing time again, cover your face and we'll pretend.
These killing lights can't kill us all again.
they see, they always remember.
they never forget a face
when they cut cut cut cut cut cut cut you up,
cut cut cut cut cut
they remember.
cut cut cut cut cut cut cut you up.
cut you all up!
It's killing time again.
Cover your face and we'll pretend,
These killing lights can't kill us all again.
All again.
All
Jag antar att det hade något att göra med att jag snart ska tillbaka till skolan igen. "Möte" med ryskagruppen och Ludmila + föräldrar inför Ukraina-resan. Ojojoj. Och tydligen ska vi åka dit först, nu i oktober. Innan var det tänkt att dom skulle komma hit först, men nejdå.
Och vi ska bo helt själva, i en främmande familj. Där föräldrarna troligtvis, med min vanliga (o)tur inte kommer kunna engelska, och eleven vi ska bo hos kommer ju säkert inte kunna det heller... Och och och... usch.. Jag, Sara och Ida skulle vilja typ fixa något eget ställe att bo på, tillsammans.. Men jag tror inte Ludmila tar oss på allvar... Och självklart tycker ju inte killarna att det här är något farligt alls... tänk för att...
And my back is killing me...
Det gör jätteont, jag kan knappt röra mig... Usch... :(
Men pappa har beställt en systemkamera nu :) Någon Nikon. D...60? Kanske det var, eller D40. Jag kommer inte ihåg. Och nu är den tydligen i Jönköping, kommer troligtvis imorgon. Yay! ;)
Näe. Nu får det väl ta att räcka. Får se om det blir någon sorts "utvärdering" av mötet sen också då :P
Vi avslutar med AFI - The killing Lights:
Five A.M. on the bathroom floor from the night before.
Do you find me dreadful?
What a shame such a sad disgrace, such a pretty face.
But she's not regretful.
Am I beautiful?
Am I usable?
It's killing time again.
Put on your face and let's pretend.
These killing lights won't kill us all again.
Three A.M. on the city street, when the air is sweet.
I have had my mouth full
But it seems that outside the screen
Such a pretty face often will look dreadful.
Am I beautiful?
Am I usable?
It's killing time again.
Put on your face and let's pretend.
These killing lights won't kill us all again.
It's killing time again, cover your face and we'll pretend.
These killing lights can't kill us all again.
they see, they always remember.
they never forget a face
when they cut cut cut cut cut cut cut you up,
cut cut cut cut cut
they remember.
cut cut cut cut cut cut cut you up.
cut you all up!
It's killing time again.
Cover your face and we'll pretend,
These killing lights can't kill us all again.
All again.
All
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)