Gott Nytt År!

Jag har rensat lite här, bland inläggen. Jag är liksom inte samma person som jag var när jag skrev en del saker. 105 blev i alla fall 51. Det känns också lite bra. Jag har ju som sagt svårt för att släppa taget om saker. Och egentligen vill jag kanske ta bort några mer, men jag får ta lite i taget.

Mitt nyår firas framför datorn, med Snow Patrol i hörlurarna. Eller ja, inte tolvslaget då, det firas oftast ute i stallet. Våra grannar är galna i fyrverkerier och verkar, efter alla dessa år fortfarande inte ha fått in i sina huvuden att våra hästar blir livrädda när det smäller.

Men det är ganska segt, att sitta hemma, medans alla andra är ute på en massa roliga fester... Varför just jag?

Jag håller i alla fall tummarna för att 2009 ska bli väldigt mycket bättre än 2008. Visst var första halvan bra, men nu när jag ser tillbaka på helheten... Nej, det hade jag helst sluppit.

Så, gott nytt år allihop :)

Nyårlöften

Så, det ska bli lite nyårslöften i år faktiskt. And here they are:

#1: Våga mer
     • Det gäller väl egentligen allt, men jag tänker speciellt på en grej.. som en del av er vet ;) Haha, nog om det.

#2: Ta hand om Pomeroy
     • Eftersom jag inte vet hur länge jag får ha honom kvar så måste jag ta hand om honom extra mycket. Annars skulle jag må ännu sämre.. sen..

#3: Organisera rummet
     • Jag har en massa idéer om hur jag vill att mitt rum ska se ut, men de verkar aldrig bli verklighet.. Det måste fixas, faktiskt.

#4: Börja träna, och sluta äta så överdrivet mycket hela tiden
     • Ja, det finns väl inte mycket mer att säga om den punkten. Bissen, du tränar fortfarande va? Kan jag hänga med någon gång? Jag vågar inte gå dit själv första gången xD

#5: Ta tag i skolan igen
     • Som sagt där med. Skolan har hamnat lite.. efter..så att säga. Och i samband med den här punkten kan man ju sätta nästa också:

#6: Tillbringa mindre tid framför datorn
     • Inte så mycket att säga där heller.

Så, det var det. Först tänkte jag att det är nog ganska onödigt, det här med nyårslöften. Bara för att jag säger att jag ska göra något, eller skriver i det här fallet, så betyder ju inte det att jag kommer göra det. Men sen kom jag på att i och med att jag skriver det på bloggen, så blir ju alla som läser det här vittne till det, liksom. Och då kan jag ju också be om lite hjälp (från er som känner för det ;)) Så alltså, all pepp är välkommen ;)

Living hell..

I snart fem år har det här helvetet hållit på nu.
Min häst, Pomeroy, är sjuk. Värre än någonsin, känns det som. Han går på smärtstillande, men kan knappt gå i alla fall. Att se honom bara några meter bort, tvekandes i en evighet innan varje steg...gör ont. Så förbannat ont.. Men samtidigt inte tillräckligt ont. För jag skulle kunna ta så oerhört mycket mer smärta om det bara skulle få honom att ha mindre ont. Han är den enda som känner mig fullständigt, som vet allt om mig. Med honom behöver jag bara vara, för hur jag än är, så ger han mig inga nervärderande blickar, han bara accepterar.

Och jag klarar inte av att se honom lida mer.

Men samtidigt är jag så självisk att jag inte vill inse vad som är nödvändigt, för jag vet inte vad jag ska ta mig till om han inte finns längre. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom. Han är ju den enda jag är tillåten att älska, så varför är han tvungen att tas ifrån mig?

Taget för bara någon månad sen, hur kan det gå så fort?

Julklappar

Som rubriken säger så tänkte jag berätta vad jag fick i julklapp ;)

Det blev så gott som bara böcker, men det var ju typ det enda jag hade önskat mig också så..

De här:


Alla tre Twilight
Tredje delen av Eragon
och Narrens öde av Robin hobb

Bara fantasy, haha ;)

Sen fick jag en kinseisk teservis också, inte en så jättebra bild kanske..


Men den är ganska cool, det tycker i alla fall jag ^^

God jul!

So, this is christmas...

Jag kom på att jag inte har tackat Ellinor Sara och Bissen för julkorten, eller jo, Bissen har jag tackat men det skadar ju aldrig att göra det igen. Ellinor, ditt julkort var jättegulligt, tack :) och Sara, jag gillade låttexten :D Tack, tack (: De sitter numera på min vägg. Här ;) :


Jag sitter och lyssnar på brittisk radio. Green day var med i en omröstning och vann, så nu spelar de Green day-låtar i en timme ^^ Visserligen har jag ju alla på datorn, men ändå :)

Det blev ett ganska.. konstigt inlägg igår.. Men jag behövde skriva av mig lite tror jag..


Så, här har vi årets julklappar i alla fall. Och Johannas blev också inslagen idag, men den har jag ingen bild på, utifall att hon skulle få för sig att gå in här och läsa innan hon har fått den ;)

Så.. nu tror jag inte jag har så mycket mer att säga. Så nu säger jag God natt.

Julklappshandling á la Motala

Så, nu är jag hemma efter en eftermiddag i Motala.
Julklappshandling med Sara Bissen och Ellinor. Och jag lyckades faktiskt hitta presenter. Det blev en mössa till pappa, för att han har tappat bort sin :P, ett kort och två ljus från sydafrika till mamma, och en julklapp till Johanna ^^

Sen gick vi iaf och fikade, efter några timmars letande. Där blev det prat ;)
Men sen kom Oscar och Peter, så det blev det annat prat istället :P De skulle i alla fall in till lkpg på någon sorts konsert, tror jag. Så de åkte samma buss som jag hem. Och nu är jag här :P

Jätteintressant inlägg. Men nu blir det inte mer av det, för nu ska jag gå och se film. Bye bye

En grubblande, grubblande jul..

Som Per Linder önskade oss i sitt jultal. Jag tyckte att det var bra, heja Per! För det han sa var ju så rätt. Vi säger att vi vill ha en rättvis värld, men ändå köper vi kläder som är gjorda av barnarbetare i Kina, Indien och så vidare. Eller, jag tror att man kan tänka på två olika sätt (och troligtvis fler..): Dels de som skiter fullständigt i hur kläderna har tillverkats, bara de är snygga och blir köpta. Är just du så måntro? Jag tror nämligen att det finns läskigt många av den sorten. Sen finns det vi, för jag räknar mig hit, som egentligen vill säga att vi bryr oss, och försöker.

Men det är svårt, som Per sa. Det är alldeles för lätt att vara lat, låta bli att bry sig. De som har makten här i västvärlden har sett till det. Vi ska bry oss om oss själva, tro på materiell lycka, eller ännu bättre, vara religiösa (främst kristna) och tro att alla svaren finns hos någon gud. Är det "gud" som straffar barnen i Kina? Vad har de gjort för att förtjäna det egentligen?

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Det är lätt att filosofera när man är trött, så nu ska jag nog sluta innan jag flummar iväg alldeles för mycket :P Imorgon blir det julklappshandling i Motala med Bissen Sara och Ellinor.

Godnatt (:

Kiss me, kiss me, life is way too short to scream and shout...

[Lifeboats - Snow Patrol]

Jag hade en ganska jobbig dröm i natt...

Jag står och pratar med en kille vid hans skåp, fast det är bara jag som pratar. När han är klar med vad det nu är han håller på med, så bara går han. Jag säger något, han vänder sig om, ger mig en ganska dräpande blick och fortsätter gå...

Det kanske inte låter så jobbigt, men det var det. Det är liksom en av mina största rädslor, att bli dissad... Att berätta något, och att ingen förstår mig, bara tycker jag är konstig. Usch :(


Men när jag väl kom till skolan blev dagen lite bättre, redan på morgonen. Eller ja, med min fantasi kan jag säkert ha misstolkat, men det lät så... bra ^^

Haha, och ingen fattar vad jag pratar om igen ;) Men det är lite för privat. Jag ville bara nämna det, eftersom det gjorde så att jag nästan satt med hjärtklappning hela första lektionen :P

Am I in too deep? Have I lost my mind?

Would you tremble
if I touched your lips?
Would you laugh?
Oh please tell me this.
Now would you die
for the one you loved?
Hold me in your arms, tonight.

Alltså, ärligt. Jag vet inte vad det är med mig.
Jagvetintevaddetärmedmig...

Jag lyssnar på Enrique Iglesias. Gah, värre macho får man ju leta efter..

Men Hero är ju så fin, jag har lyssnat på den konstant i snart en timme.. Och jag har ingen aning om hur jag började, helt plötsligt tänkte jag typ, okej, jag ger väl honom en chans då. Nej nej nej xD Han är ju liksom så långt ifrån min musiksmak man kan komma. Usch :P

Men [Hero] är ju som sagt så fin.. :'(

We will not be the last.

We promised the world we'd tame it, what were we hoping for?

Eftermiddagen idag spenderades i lkpg med Johanna. Det var alldeles för länge sen.

Det var i alla fall meningen att vi skulle handla julklappar. Johanna lyckades köpa en till sin pojkvän, men sen blev det inte fler för någon av oss :P Dessutom stängde alla affärer klockan fyra, och bussen gick inte hem förens en och en halvtimme senare. Så vi gick till ett café och pratade. Det var också alldeles för länge sen, och tack för allt pepp ;) ♥

Sedan har jag inte så mycket mer att skriva..

[The Pioneers - Bloc Party] är fortfarande underbar ^^

If it can be lost then it can be won,
if it can be touched then it can be turned
All you need is time

We promised the world we'd tame it, what were we hoping for?

A sense of purpose and a sense of skill,
a sense of function but a disregard
We will not be the first, we won't..

It's all under control...

If it can be broke then it can be fixed,
if it can be fused then it can be split
It's all under control
If it can be lost then it can be won,
if it can be touched then it can be turned
All you need is time..
[The Pioneers - Bloc Party]

Nu sitter jag här vid datorn igen. (Jag borde verkligen gå och sova, hur ska jag annars orka med lkpg imorgon? ;P) Som vanligt har jag inget att skriva. Eller, jo förresten...

Jag har kommit på att jag i hela mitt liv varit väldigt rädd för att kasta saker, alltså, jag vill spara på allt. Det var värre när jag var yngre, då kunde jag verkligen inte kasta något. Inte ens trasiga tofsar.. Men det sitter kvar lite. Jag vill ha någon sorts säkerhet hela tiden. Som om jag inte vågar lita på att allt kommer finnas kvar nästa ögonblick.

Jag hade svårt att sova också. För att jag inte vågade släppa kontrollen. Det har jag fortfarande jättesvårt för.. Att inte ha koll är det värsta jag vet. Därför är det egentligen jobbigt att skriva blogg, för att jag vet inte vem som läser, och om det jag skriver kommer att vändas emot mig.. Men jag ser det som lite träning.

Jag har också bestämt mig, om jag inte har något att förlora, varför inte chansa? Om jag gör bort mig fullständigt, så visst. Det kommer vara jobbigt i exakt ett halvår, sen.. slipper jag bry mig. Dessutom är det 50% chans att jag inte gör bort mig. Men det är ju bara det att jag inte vet någonting.. Att jag måste kasta mig ut, utan att veta om någon fångar mig.. Släppa kontrollen..

Att ingen fattar vad jag pratar om är ganska kul ^^ Det är lite pepp till mig själv förstår ni. Det behövs ibland. Go'natt (:

Tonight, we fly away so high.

Our first full moon sky.

I'll breathe you in,
I won't let you down,
I won't hold you back,
I won't make a sound.
I know what scared you the most.

Being alone,
Just like them,
Being alive,
Feeling so... dead

At least you'll have my... heart
You know you shine so bright.

Got a single silver bullet
Shot right through my heart.
To prove I can't survive,
Without you..

[Silver Bullet (akustisk) - Hawthorne Heights]
[Silver Bullet - Hawthorne Heights]

Det var dagens soundtrack då ;)
Jag hoppas att ni har fattat att texten under, där det står artist och vilken låt det är, är länkar? I vilket fall som helst så är låtarna lyssningsvärda, tycker jag.

Det var tänk att jag skulle skriva om något idag också.. men nej, det försvann :P

Jag hade en lektion idag. Skridskor på gympan, haha. Jag är så bäst på det verkligen x'D


Nu ska jag gå och se vem som vinner idol.

Den lilla ryskagruppen på äventyr

Ett tag sen nu. På grund av att jag har haft historiens största historia-prov. Sveriges historia mellan 700 - 1809. Borde inte det vara förbjudet? Om det är det, så vet i alla fall inte Per om det. Så det började jag dagen med. När jag kom ut från salen med måttlig ångest kvar, såg jag att det snöade. Det är mys ^^ Provet följdes av psykologi-seminarium. Och jag diskuterade riktigt mycket, tycker jag ^^

Och som rubriken säger så var vi på äventyr med ryskagruppen idag. Först var vi ju på en liten tur till Ukraina, och nu, äntligen, fick vi åka till Östenssons! :P Haha

Så vad gjorde vi där då? Jo, Ludmila hade fått för sig att det skulle vara jättelärorikt för oss om vi fick koppla ihop det vi ser med det vi säger. Så vi gick runt i hela affären och sa vad som fanns där :P

Imorgon har jag bara en lektion, idrott. Men jag känner att det är bra att gå dit, ett IG i idrott skulle dra ner mig ganska mycket tror jag. Det är liiksom inte värt det egentligen. Får väl se vad jag tycker om några veckor. Vi ska i alla fall bara åka skridskor.

Och jag dissar skolans lucia för att gå på min söta lillasysters. Det blir nog mys ;)

Jag hade mycket mer att skriva, tror jag. Men det får vänta.

Till sist en bild på sötaste:

Han är sjuk. Det är asjobbigt.
Jag vet inte vad jag kommer ta mig till om han inte blir bra :(

Pomeroy! ♥

I'll be the girl you don't call..

You can the ghost in my hall
You can be the smile I don't want
I'll be the fly on your wall
You can be the distance in between
You can be everything I need
You'll be the girl I don't call
[You Me At Six - Jealous Minds Think Alike]

Usch. Hela den här veckan. Blä.
Det kom någon slags ljusglimt onsdagkväll, jag gick omkring och log.
Sen vet jag inte. Ingenting...

Jag har börjat läsa andra Twilight nu. Och började nästan gråta efter några kapitel. Borde väl inte gå in på några detaljer, men jag kände igen mig så jävla mycket, på sätt och vis liksom, att det är oerhört jobbigt. Men det är ju bara en bok, och i böcker ordnar det ju alltid upp sig i slutet.
Vilket inte är lika vanligt i livet. Mitt liv.

Folk som jag trodde jag kunde räkna till mina kompisar har börjat neka mig på bdb. Vad ska man göra när världen håller på att falla samman? Vad kan man göra?

Jag gick till Bokia medan jag väntade på bussen hem. Först fastnade jag vid nya Eragon. Brisingr har kommit ut på svenska nu förstår ni, och den står numera på min önskelista. Sen såg jag Om jag kunde drömma inte långt därifrån. I "utökad utgåva" eller vad det nu hette. I alla fall började den med ett helt nytt kapitel, där Edward berättade om första gången han såg Bella. Jag fastnade där och höll på att missa bussen.

Jag har kommit på att det finns en massa böcker som jag vill ha. Som jag redan läst alltså. Innan räckte det med att mamma lånade dem till mig (hon är bibliotikarie och tar alltid hem en massa böcker till mig) men nu har jag som sagt kommit på att det är en helt annan sak att verkligen äga dem. När jag är i en sådan där positiv svacka tänker jag att jag vill ha dem så att mina barn kan läsa dem sen. Lite töntigt, jag vet... Och som om det någonsin kommer bli så...

Jag ska i alla fall se Twilight imorgon.
Ett väldigt tjat om den just nu, men det finns inte mycket annat att skriva om. Jag känner inte för att skriva om saker som gör mig deppig, för då blir jag alldeles för personlig. Och att vara personlig är farligt, väldigt farligt.

Ser ni? Nu gjorde jag det igen. Började berätta om mig själv. Usch

I don't wanna, I don't wanna be bad news..

Jag sitter och ler fånigt åt nånting. Jag vet inte vad :D

Men det är ju trevlig omväxling så här i dystra tider.

Dagen började i alla fall bra. Gissa vad jag hittade när jag gick ut till bilen på morgonen? Jo, min hörlursmuff. Hur stor är chansen egentligen? Jag hade ju liksom kunnat tappa den var som helst, och så ligger den på uppfarten. Grymt weird :P

Have you ever been fake?
For the sake of saving face?
Cute is what we aim for - Do what you do

Sen har jag inte mycket mer att säga. Mer omväxling idag var att jag var med på Bissens individuella val-lektion eftersom våran var inställd. Lite webbdesign kan ju inte skada ibland, haha. Dessutom var jag värsta bra på det också. Jag hjälpte henne faktiskt att lösa en uppgift :D Jag borde kanske ha valt det istället, verkar ju finnas en framtida karriär för mig inom det där :P

Att hamna under ytan

Jag är ute och simmar på det där havet där depressionen ligger och lurar på botten. Med jämna mellanrum kommer det en våg som försöker trycka ner mig. Jag kan känna hur den byggs upp bakom mig, men jag vågar inte vända mig om för att möta den, utan försöker istället fly, trots att jag vet att den strax kommer trycka ner mig under ytan igen.

Stundtals hittar jag något att greppa tag i, som håller mig uppe när mörkret på botten försöker dra ner mig. Något litet att klamra mig fast vid, ett litet ljus på natthimlen.

Men egentligen vet jag. Jag vet att jag inte kommer orka i längden. Till slut kommer en våg få mig att tappa greppet om ljuset och sjunka. Sjunka ner i mörkret. Ett mörker lika mörkt som blod, i ett hav lika salt som tårar.

Just nu är det där lilla ljuset hoppet om att någon ska hitta mig här ute på havet, att någon ska vilja dra upp mig när jag hamnar under ytan.

Att någon ska få mig att våga skratta.

För av skratt får man kallsupar, har jag lärt mig.

Alltid.

Ångesten tilltar...

Som så fint citeras på en tröja. Ni som vet vet, ni andra får väl undra..

Nej, förlåt. Det är bara det att jag känner mer och mer hur allt bara slutar vara viktigt.. En sådan där ångestattack. Jag känner att jag har absolut noll motivation för skolan just nu. Det jag tänker inrikta mig på imorgon är historiaarbetet. Eftersom det är ett grupparbete och det skulle kännas allt för elakt att komma till Mathilda och säga "Nej, sorry, jag sket i att göra det. Det kändes inte viktigt." Riktigt så down är jag inte än. Men vem vet, det kommer säkert..

Jag har fått höra också, till råga på allt, att "det ju inte är så konstigt att du inte har någon pojkvän eftersom du bara sitter hemma om helgerna" Eller, okej. Det kanske inte var sagt med exakt de orden, men jag tolkade det så... Men samtidigt är det ju inte så konstigt. Jag känner ju liksom ingen tillräckligt bra för att bli medbjuden på "en-sån-där-fest".. För, för att lära känna "såna-där-människor" måste man ju gå på "såna-där-fester".. Det blir en sådan där nedåtgående spiral ni vet...

And I'm right now at the bottom of it.

The bottom of it all..

8 november

Gårdagskvällen var trevlig. Jag och Oscar var på filmkväll hos Peter. Egentligen var det meningen att vi skulle se politisk film, men det blev Batman Begins istället :)

Men det är lite jobbigt med bussarna. Sista stadsbussen gick 21.25, var i stan 21.40, men Oscars och min buss gick inte förens 22.10 respektive 22.20. Så vi satt på busscentralen och pratade. Eller ja, Oscar pratade rättare sagt :P

Det började med att han sa att för att kunna bekämpa systemet så måste man stå utanför det. Alltså inte följa alla regler och tex skita i skolan. Sen övergick det till att han ville ha en slangbella, en sån där som skjuter i genom facisternas sköldar, och därpå följde en lång utläggning om demonstrationer. Efter det berättade han hur mycket han hatade världsbanken, och att han bara ville gå och slå ner dem. Och sen avslutade han det hela med att då vore det ju bra om man var lite cool så där, att han nog behövde utbilda sig till jurist eller något. Märk: Han, utbilda, sig.

Så hela den här halvtimmeslånga utläggningen slutade alltså med han motsade precis det han började med. Han är rolig den där pojken :P

Nu ska vi åka och hämta Lina. Och sen kommer Linn och vi ska tillverka lite anti-rasism-propaganda :)

Entertain us, tell me a joke

Make it long, make it last, make it cruel, just make me laugh.. We can't be heard..


Här kommer alltså bilden som ni alla har tjatat om ;)




Idag har jag tagit en promenad, mockat stallet och pluggat matte. Jag är riktigt stolt över mig själv :)


Nu ska jag på filmkväll, byebye ^^

I send a smile over to you..

Alltså. Jag hade faktiskt räknat med lite reaktioner på förra inlägget :P

Som vanligt har jag inget att skriva, så egentligen borde jag ju då inte skriva något. Men det blir så tomt då.. :P

Victor, Oscars brorsa, har tydligen bott i ett ockuperat hus i Lund. Fast polisen stormade det idag.. Jag förstår inte varför. Eller egentligen gör jag ju det. Polisen vill visa sin makt... För dom hade inte gjort något fel, mer än att bo i ett hus som ändå ingen använde.. Gah, jag blir så upprörd! Men jag blir också mer och mer sugen på att prova själv :) Bo i ett ockupationshus alltså. Då skulle det ju iaf hända något...

Men nu kommer det inte hända mer här för i kväll. Bye bye

Gah, jag blir galen. Så fort någon ringer dör hela internet.. Så otroligt segt... Det tar typ tio minuter för allt att komma igång igen...

Det har ju varit höstlov...

Veckans topp:
Worms. Ni vet, det där, i mitt fall data-spelet, där en massa maskar försöker döda varandra på de mest brutala sätt. Alla måste väl ha spelat det någon gång va? I alla fall så livade det upp mitt höstlov (och fick mig att låta bli att göra läxor :P) När man spelar tillsammans mot syster blir det ännu roligare, trots att hon utklassade mig varje gång ;)

Veckans botten:
Blondinbella. Jag vet inte hur det kom sig att jag kom in på hennes blogg till att börja med, men en sak säger jag bara, aldrig mer. Till att börja med tänkte jag "visst hon är bara en rik tjej från stockholms innerstad (visst är hon det?) som gillar att skryta med sina pengar och visa upp sitt otroligt intressanta privatliv" Sen när jag läste lite mer insåg jag att hon inte alls är så blåst som jag trodde, hon tänker ju över en del grejer när hon skriver. Sen kom första fallet, hon är tydligen ordförande för MUF (moderaternas ungdomsförbund) på sin skola eller hur det nu var. Men visst, det kan man ju fatta. Där håller ju alla rika, chefer, och kapitalister till. Så visst, låt henne tycka så då. Precis som resten av sthlm. Sen kom ytterligare ett fall. Angående om nazister ska få uttrycka sina åsikter offentligt eller inte.. Då säger hon något i stil med: Jag håller inte med dem, (tur det, annars skulle mitt inlägg blivit ännu mer kritiserande) men vi har yttrandefrihet i sverige, och därför måste alla få säga vad de tycker. Punkt, punkt, punkt... Lilla flicka, visst, du har delvis rätt, men man får inte säga saker som är kränkande mot andra människor eller folkgrupper. Det strider mot de mänskliga rättigheterna...

Så alltså, I've been there, done that. Jag kommer inte läsa hennes blogg något mer i alla fall.

Sen borde jag ju slutligen tillägga att eftersom jag inte vet vilka som läser min blogg, så vet jag ju inte heller om just du brukar läsa hennes blogg, ser upp till henne, och kanske till och med blir irriterad på mig över vad jag har skrivit. Så jag kan bara säga, jag har inget emot dig (så länge du inte är till exempel rasist, vill säga) även om jag kanske inte gillar den livstil som en del har. För det var ju det här med yttrandefriheten...

Good Shoes Won't Save You This Time

I'm sure I've seen this look before
Done a thousand times and a million more
How many lies did he tell this time?
How many times did he cross the line?

It won't help me but I have to ask
Is there something real that's behind the mask?
Something true we don't know about?
A little faith in amongst the doubt?

And maybe someday you will grow
Maybe someday you will know
Maybe someday you will end these fears and go

A little piece of me grows old
I keep on walking down this road
I've seen a million people change
But I won't stay the same
And I know you, (Know you, know you)
Always steal and borrow
And I know you, (Know you, know you)
Never catch, you're never gonna catch tomorrow

Nån annan

Och vad är det som gör att man säger saker,
ja man säger saker man inte förstår

Och vad är det som gör att man glömmer saker,
ja man glömmer att man trivs med livet ibland

Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
för att komma på att vi bara hade varandra..

Allt som vi sa då.. tänk att man kunde säga så..

Det gör ont..

..när jag inser att det nog var ganska nära.
Det brukade vara jag, men jag var för feg, och det går inte att backa tiden. Men man ska lära sig när man lever, det är väl det som livet är till för, eller hur? Oavsett hur jobbigt det är...

Det gör lite ont, men jag är van.

Fredag

Det första jag gjorde när jag vaknade på fredagsmorgonen var att titta ut genom fönstret. Mitt emot stod en samling männsikor. Ganska snart kom vi på att det var en busshållplats. Med ojämna mellanrum kom det en minibuss, med varierande storlek och färg, och stannade. Som vi uppfattade det gick så många människor som fick plats på, och resten fick vänta på nästa. Senare fick vi veta hur det egentligen förhöll sig.

Vi gick ner till frukosten, pannkakor med sylt och choklad. Efter den gjorde vi oss i ordning för att gå ut och uppleva Kiev. Det första vi gjorde när vi hade gått utanför hotellet var att vänta på bussen. Tydligen kunde man privatperson skaffa en minibuss, finasiera den med lite reklam, be om ett bussnummer och en rutt, sen åka den, och ta betalt. Det kostade bara 1.50 grivna, vilket är ungefär 2 kr. Man gick på bussen, som oftast var ganska packad med folk, och skickade fram pengarna till chauffören, och fick sen åka hur länge man ville.

Iaf så gick det riktigt bra att åka buss. Sen gick vi länge och letade efter ett växlingskontor. Och när vi väl hade hittat ett så var det bara Ludmila och Oscar som lyckades växla pengar. Eller jag lyckades växla hälften av mina pengar också, sen tog grivnan slut där, och vi hade rätt stora problem med att hitta ett nytt ställe att växla på.. :P

Sen gick vi runt och tittade på olika historiskt viktiga platser. Lite segt.. Men trevligt ändå. Vi kollade på en massa hus, och främst Sara, Ida och jag hade kameran framme så gott som hela tiden. Simon blev hungrig och frågade Sara om och om igen när det var dags för henne att äta. Hon blev våran lilla mat-och-sov-klocka...fast bara mat då ;)

Och till slut var det dags att äta. Restaurangen vi gick till var som ett stort buffébord, bara att man inte fick plocka mat själv, utan säga vad man ville ha. Tur för oss alla, och främst Simon, att det gick att peka. Efter maten fortsatte vi att gå runt. Då var vi på Kievs motsvarighet till Sthlms Drottninggatan. Affärer överallt, stora affärer dessutom. Vissa i gruppen ville handla.. hrm.. saker som nog Ludmila inte skulle ha tillåtit. Därför försökte vi flera gånger "bli av" med henne, vilket inte lyckades förän runt åtta på kvällen, när Sara skulle äta. Då fick vi andra gå runt själva, vilket de flesta var rätt glada för ;)

Killarna spenderade sen kvällen uppe i Freds och Simons rum, rätt länge tror jag. Ida och jag gick upp dit ett tag, men stannade inte så länge. Vi var så grymt trötta.

Man skulle kunna sammanfatta det som en lång dag med mycket skratt, och mycket motion ;)

Tack...

...för igår, ni som var där, ni vet ju själva vilka ni är.
Trevlig filmkväll blev det i alla fall. Vi såg både Try Seventeen, jättegullig film med Elijah Wood, och Crash, den borde ses av alla. Mycket prat blev det också, fick lite uppdatering på vad som har hänt under senaste veckan ;)

Just nu sitter jag och lyssnar på ett av mig, nyupptäckt band. You Me At Six(lite som en blandning av Panic!At The Disco och Cute Is What We Aim For), samtidigt som jag försöker välja vilken mp3-spelare jag ska köpa. Jag fick nämligen 5000 i födelsedagspresent, känner mig jätterik :) Vi får väl se vad det blir att köpa för det :P

Nu tänkte jag skriva lite mer om Ukraina..

Torsdag

Så, torsdag då.

Åkte som sagt till linköping. Därifrån vidare med tåg till Arlanda. Inte så mycket att säga, eller rättare sagt, jag kommer inte ihåg så mycket :P

Vi flög, vi tre tjejer på ena sidan mittgången, och Fred Simon och Oscar på andra sidan. Stackars Emanuel hamnade själv längre fram. Eller Ludmila satt ju där framme också, men ändå ;)

Direkt efter att vi hade plockat upp väskorna på flygplatsen nästan sprang vi ut till en minibuss som Ludmila tryckte in oss i. Själv åkte hon i en annan bil, och lämnade oss själva med en chaufför som inte kunde någon engelska alls, eller visste var vi skulle. Han bara följde efter bilen Ludmila åkte i, som han dessutom tappade bort ett flertal gånger.

Shit vad jag önskar att vi hade filmat den bussturen. Vi var supernervösa och trodde att vi var kidnappade och att chauffören snart skulle svänga av till någon bakgata och mörda oss. Emanuel som fick sitta fram lyckades få honom att förstå att vi ville höja volymen på radion, tyvärr höjde han värmen också så det blev asvarmt därinne i bussen. Men där satt vi i alla fall, i en buss någonstans i Kiev, med en helt okänd busschaufför, och sjöng med i Ukrainsk techno-pop som vi aldrig hört tidigare, blandat med hysteriska skrattattacker. Chauffören måste trott att vi var aspackade.

Och till slut svängde faktiskt chauffören i på en bakgata. Bredvid hotellet som tur var, med Ludmilas bil strax efter. Hotellet såg inte mycket ut för världen utifrån, men när vi kom in! Shit, jag förstår verkligen hur det kom sig att det var dyrt, för det var lyxigt! Det första som mötte oss var en stor marmortrappa. Sen rummen! Jag, Ida och Sara delade. Det var.. nej, jag kan nog inte beskriva det. Men efter att varit säkra på att vi var kidnappade och sen komma in i det där rummet var bara.. underbart ;) Fast Freds och Simons rum tog nog hem förstapriset. Jacuzzi (stavning?) bra bild på tv:n, badrockar och tofflor :P

Vi gjorde oss lite hemmastadda på hotellet och gick sen till närmaste McDonalds. Där fick Ludmila för sig att vi skulle beställa mat själva. Det funkade för de flesta av oss.. utom Simon :P
"One McChicken. One McChicken. One...McCHICKEN" Och de förstod ändå inte, utan gav honom en fiskburgare tror jag. x'D Stackars Simon :P

Nu ska jag gå och äta födelsedagstårta! :)

Hemma igen!

Jag är hemma! Woah! :P haha.

Det är iaf väldigt skönt, och det har varit oerhört kul :)

Och visst, det här kan låta lite pretto, men jag gör det ändå.

Jag vill tacka alla som följde med. Ida, Sara, Simon, Oscar, Fred och Emanuel. Vi har kommit varandra så väldigt mycket närmare, och jag är jätteglad för det. Utan er hade inte den här resan blivit samma sak.

(Och jo, jag vet att det nog bara är Ida och Sara som kommer läsa det här :P)

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. För om jag inte börjar vid rätt ställe så kommer allt bara bli ett virrvarr av... tankar.. Det kommer i alla fall inte bli någon ordning alls. Nej, vi gör så här. Ett inlägg om varje dag. eller... Vi får se hur länge jag orkar iaf. ;)

Bilder kommer på bilddagboken, bara några utvalda här, och sen tror jag det kommer bli lite presentationer i skolan. Och inte minst, prat förstås.

Okej, dags för första dagen då ;)

Jag kan vara stark...

...för jag måste ju...



Det känns lite bättre nu.


(för det måste det)

Här sitter jag och baddar såren i salt..

det går åt helvete med allt...

Just när jag trodde att allt skulle vända, så vände det självklart åt helt jävla fel håll...

Men tack för telefonsamtalet igår kväll Johanna. Det hjälpte, puss.

Och efter det telefonsamtalet som väckte mig i morse känns det väl lite bättre också. Det var bra att du ringde, även om jag vet att du inte läser det här... ;)

Nu sitter jag och försöker skriva ett mail. Får väl se om jag skickar det...

I väntan på bussen...

Jag står i skolan och skriver, och blir snart galen... tangentbordet är asjobbigt. Man måste trycka värsta hårt när man skriver, annars missar det bokstäver...
Men iaf. Vi fick sluta en timme tidigare från individuella valet, och jag tänkte, yes,nu kommer jag hem en timme tidigare. Men nejdå, självklart går det ingen buss från borensberg på onsdagar vid den tiden. Så i sånna fall skulle jag komma från motala och dit, men inte längre. Och att stå och vänta i det här regnet var jag ju inte så pepp på...

Jag tycker det känns konstigt att skriva svar på kommentarer som en egen kommentar, så jag svarar här :P

Fast innan jag fortsätter ska jag bara konstatera en sak. Astrid är trevlig ^^ Hon kom och "störde" när jag stod och skrev, och vi pratade ett tag. Bara trevligt :) Nu kommer hon ju säkert läsa det här också... men men, så är det :P

Så, nu svar:

Felicia: Det är för ett besök i ett kloster, en gudstjänst tror jag. Jag tror de är ortodoxt kristna, så jo.. Och ja: http://nobodyxx.bilddagboken.se :P

Benjamin: Tack! Jag pratade med mamma om det också och hon tyckte ju att jag skulle stå för vad jag tycker. Men bara att om min lärare verkligen bad mig att följa med in, att jag skulle det då. Så jag tänker bara gå med på det i undantagsfall.

Och nu går min buss snart. Det här tog otroligt lång tid att skriva... Nu, hem! ;D

Maria säger:

Var är den där regnbågen?


Vi fick mer information om Ukraina-resan idag på ryskan.. Bland annat en lista med saker vi skulle komma ihåg att ta med:

"Sjal (för tjejer) för kyrkobesök"

Hej, kvinno-diskriminering...

Men jag vet vad en del av er tänker nu. "Så farligt är det väl inte" och "Man ska ju respektera kulturen dit man kommer". Det sa Ludmila också när jag sa att jag absolut inte kommer gå med på någon sorts kvinno-diskriminering. Och att det är "tradition"...

Det som hindrar att vi får ett jämställt och demokratiskt samhälle är just dessa "traditioner", som man absolut måste ha kvar för att "de ju alltid har funnits där". Dessa traditioner som skapades för så länge sen att de nu har hunnit bli just traditioner. De skapades i en värld där män var högre stående än kvinnor. Hur ska vi kunna förändra samhället till det bättre om ingen vågar ifrågasätta tradtioner vars grund ingen längre står för? Nej, så har vi alltid gjort, och därför måste vi hålla kvar det.

Varför ska vi som kommer från en helt annan kultur, med andra, modernare, värdegrunder, ställa oss bakom "traditioner" som vi inte stöttar? Varför ska vi istället inte visa människorna , särskilt kvinnorna, i dessa länder, att alla har ett lika värde, att ingen ska bli annorlunda behandlad på grund av hudfärg, kön etc. etc... För det måste börja någonstans. Och jag föreslår att vi börjar nu.


Jag har en massa mer att säga om det här, men jag hinner inte nu... Får väl se om det blir i framtiden.


Tills sist vill jag bara säga att jag blev väldigt positivt överraskad idag. Jag gick in på min bilddagbok och såg att jag hade fått minst en ny kommentar på min "födelsedagsbild" som jag la upp där igår, tror jag. Där såg jag att jag inte bara hade fått en, utan 10 kommentarer. Shit, jag trodde inte att någon alls skulle säga något :') puss på er :)

Jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är...

Jag har namnsdag idag.

Bara så att alla vet det. Och den första att gratulera mig var Mikael i klassen. Konstigt eller hur? :P

Men ja. Idag är det bara 10 dagar kvar tills Ukraina. Jag börjar nog bli lite nervös nu. Och jag borde börja packa...

Och när vi ändå håller på med lite nedräkning så kan jag ju bara tala om att det är 15 dagar kvar till min födelsedag, om jag har räknat rätt. Den 15e oktober är det i alla fall :)

Och ja, jag borde gå och lägga mig nu. Hade tänkt att försöka sova lite den här veckan... Går ju upp vid halv 6 nästan varje dag...

Jag har i alla fall pluggat på engelska-provet. Det känns som det är det första prov i gymnasiet som jag egentligen har pluggat till.. Jag hoppas verkligen inte att det är så...

Och så borde jag ju nämna att jag nu har bytt Individuellt val. Från Ensemble till Medicinsk grundkurs. Så nu slipper jag få ångest över att jag är sämst på ensemblen.. och bli neddragen i en sådan där spiral som Per pratade om på psykologin.

Jag tycker för övrigt att psykologin är väldigt intressant. Jag funderar på om jag ska välja något sånt till mitt projektarbete sen..

Hehe, det här blev ett lite konstigt inlägg. Väldigt... splittrat :P

Så, god natt.

Homecoming

In the crowd of pain,
St. Jimmy comes without any shame,

He says "We're fucked up",
But we're not the same,
And mom and dad are the ones you can blame

Den 21/9, alltså... för en vecka sen, var det fyra år sen Green Day släppte American Idiot. Fyra år sedan! Fyra år sedan mitt liv övergick från hemskt till uthärdligt... Det känns lite konstigt..

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Som vanligt.
Därför tar jag nog och går nu. Byebye

Nobody likes you,
Everyone left you,
They're all out without you,
Havin' fun

Tiden går och hösten fryser till och blir till vinter över ån

Istället för arbete med engelska-uppsatsen blev det ett byte av bloggdesignen...

Och jag vet att det kanske är lite svårt att läsa, men det är bara att stå ut. Dessutom kanske jag ska byta snart igen. Och jag funderar fortfarande funderar lite på att byta bloggsida.. Vi får väl se.

Nu ska jag inte skriva mer.

.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._.._..

Finns inte plats för några tårar
när hans och hennes mark
har blivit till en öken...

hennes kram har blivit en spark
mot alla stela, tysta dårar

Hennes varma, mjuka rum är nu en benvit korridor
där hon om natten går och svär och bits och slår
Och tiden går och hösten fryser till och det är långt tills det blir vår

Hon skriker i tystnad.

She...
She screams in silence...
A sullen riot penetrating through her mind
Waiting for a sign to smash the silence with the brick of self control

Are you locked up in a world that's been planned out for you?
Are you feeling like a social tool without a use?
Scream at me until my ears bleed
I'm taking heed just for you

She...
She's figured out...
All her doubts were someone else's point of view
Waking up this time to smash the silence with the brick of self control

Are you locked up in a world that's been planned out for you?
Are you feeling like a social tool without a use?
Scream at me until my ears bleed
I'm taking heed just for you

Simply a look, can break, your heart...

Så var man hemma från det där mötet då... Och det känns faktiskt rätt bra nu. Eller vad säger du Sara? (eftersom jag antar att du kmr läsa det här ;P)

Så det blir alltså att åka till Ukraina den 9e oktober. OM EXAKT TRE VECKOR! Shit.. Lite läskigt ändå.. Och jag får se till att peppa Ida och Sara lite inför flygturerna ;)
Vi kommer vara borta ungefär en vecka, åker hem 16e. Dagen efter min födelsedag föresten. Det har jag ju glömt att säga. Det skulle jag ju gjort för typ tre dagar sen.. hm..

För tre dagar sen var det exakt en månad till min födelsedag!

Så, nu var det sagt.

Men jag vet inte om jag kommer på så mycket mer att säga.. Snart är det heroes igen :) Så grymt bra det är! Och igår var ju Veronica Mars med också! eller ja, skådespelaren alltså, Kirsten Bell :P Men ändå, jag ser henne ändå som VM :P

Så, ja. Det var väl det.

Umgicks en del med Sara, Bea & Ellinor och åt lunch med Ida, Elin, Kajsa & Jessica. Jag vet inte hur många av er som läser det här, men ni är trevliga ska ni veta ;)

Nu, Heroes-time ;P

Five A.M. on the bathroom floor from the night before, do you find me dreadful?

Jag kommer inte ihåg vad jag skulle skriva... hm...

Jag antar att det hade något att göra med att jag snart ska tillbaka till skolan igen. "Möte" med ryskagruppen och Ludmila + föräldrar inför Ukraina-resan. Ojojoj. Och tydligen ska vi åka dit först, nu i oktober. Innan var det tänkt att dom skulle komma hit först, men nejdå.

Och vi ska bo helt själva, i en främmande familj. Där föräldrarna troligtvis, med min vanliga (o)tur inte kommer kunna engelska, och eleven vi ska bo hos kommer ju säkert inte kunna det heller... Och och och... usch.. Jag, Sara och Ida skulle vilja typ fixa något eget ställe att bo på, tillsammans.. Men jag tror inte Ludmila tar oss på allvar... Och självklart tycker ju inte killarna att det här är något farligt alls... tänk för att...


And my back is killing me...
Det gör jätteont, jag kan knappt röra mig... Usch... :(


Men pappa har beställt en systemkamera nu :) Någon Nikon. D...60? Kanske det var, eller D40. Jag kommer inte ihåg. Och nu är den tydligen i Jönköping, kommer troligtvis imorgon. Yay! ;)

Näe. Nu får det väl ta att räcka. Får se om det blir någon sorts "utvärdering" av mötet sen också då :P

Vi avslutar med AFI - The killing Lights:

Five A.M. on the bathroom floor from the night before.
Do you find me dreadful?

What a shame such a sad disgrace, such a pretty face.
But she's not regretful.

Am I beautiful?
Am I usable?

It's killing time again.
Put on your face and let's pretend.
These killing lights won't kill us all again.

Three A.M. on the city street, when the air is sweet.
I have had my mouth full

But it seems that outside the screen
Such a pretty face often will look dreadful.

Am I beautiful?
Am I usable?

It's killing time again.
Put on your face and let's pretend.
These killing lights won't kill us all again.

It's killing time again, cover your face and we'll pretend.
These killing lights can't kill us all again.

they see, they always remember.
they never forget a face
when they cut cut cut cut cut cut cut you up,
cut cut cut cut cut
they remember.
cut cut cut cut cut cut cut you up.
cut you all up!

It's killing time again.
Cover your face and we'll pretend,
These killing lights can't kill us all again.

All again.
All

Du kan inte hjälpa mig upp, kan inte lysa upp den väg jag springer...

Helgens tankar och funderingar har lett till de här... slutsatserna:

1. Att se på Veronica Mars är ett bra sätt när man... vill fly från verkligheten ett tag... När man har alldeles för mycket tankar virvlandes omkring i huvudet och man behöver en paus...
   Och det är för övrigt en väldigt bra serie ^^
   
   
2. Att lyssna på Lars Winnerbäck hjälper när man inte kan sova, just på grund av de där tankarna som kommit tillbaka så snart man slutat titta på V. Mars. 367 mb musik på mp3:n, som fortfarande spelar på stereon när man vaknar några timmar senare...
   
   
3. Jag saknar Johanna. Vi borde träffas snart. Och liksom på riktigt. En kvart på bussen varannan måndagsmorgon och en eftermiddag i lkpg räcker inte riktigt... Nästa helg? För jag hoppas för din egen skull att du fortfarande läser den här ;) Jag kan ringa i veckan, om du inte hinner först.

Det var väl det..

Winnerbäck är galet bra. Särskilt om man är lite deppig...

Empty smile, naked heart, who I was falls apart, when you're here...

Hey! Come watch my fail-dread.

.

.

Jag vet, lite konstig kanske. Men sådan är jag. Och jag orkar inte riktigt bry mig idag. Nu har jag dessutom haft huvudvärk två eftermiddagar i rad... Usch..

.

.

Men idag fick jag i alla fall tillbaka min mobil. Äntligen! Det är lite.. typ ironiskt... Igår tjatade jag massor om att jag faktiskt vill ha tillbaka mobilen snart, och vad ligger på köksbordet och väntar på mig om inte en paket-avi från posten. Nu får vi hoppas att den funkar bara... Men jag har ändå tänkt att köpa en ny snart. Vet bara inte vad jag ska få pengar ifrån. För jag kommer väl inte få överdrivet mycket när jag säljer den jag har nu.. Blä. Det blir väl att önska sig pengar till det i födelsedagspresent också... Jag skulle ju faktiskt kunna göra en lista.. hm..

.

.

Vad jag önskar mig i födelsedagspresent:

.

• pengar till mobil
• pengar till kläder
• pengar till ny mp3
• samt...
• pengar till allmänna nödsituationer och fikastunder.

.

.

Hehe. Liiite enformigt kanske :P

Men jag är faktiskt rätt fattig. Fast visst, jag ska väl egentligen inte klaga. Det finns ju människor som har det betydlig sämre än mig...

Men även betydligt bättre. Skulle inte hela världen bli lite trevligare att leva i, för alla, om människor slutade vara så egoistiska? suck..

.

.

Nu ska jag tydligen gå och äta. Inte särskilt hungrig, men det blir ju pannkakor så..

.

.

Bye bye.