Pomeroy klarade inte mer. Han hade varit sjuk i nästan fem år, i en sjukdom som heter fång, som gör att hästen inte tål gräs. I alla fall inte för mycket av det. Och efter att de har fått det första gången, krävs det inte mycket för att få ett till anfall. Och det var precis vad som hände med honom, nya anfall, under fem år. Därför skulle han inte behöva stå ut med mer.
Nu har min andra häst fått fång. Dessutom är hon dräktig, och kommer att få föl om några månader.. Hon kan knappt gå, och dessutom känns det som om hon är sämre än vad Pomeroy var. Men det kanske beror mest på att jag vande mig vid att se honom så.. Och Fairy är liksom den sortens häst som.. inte går att få stopp på. Hon kan skritta lika fort som mammas halvblod travar, och nu, att se henne halta in från hagen, är bara så jävla fel.
(Hon är söt, och jag är konstigare än vanligt, därav censur)
(Dessutom ösregnade det..)
Varför kan jag inte få vara glad några ögonblick?
Jag vet inte vad jag ska säga... Fång är ju en så jävlig sjukdom och hästar är rätt känsliga djur. Det finns ju en chans att hon klarar sig och jag ska hålla tummarna för att hon blir fri från det. Jag vet inte riktigt vad man kan göra för att minska riskerna, men om du vill kan jag kolla upp det?
SvaraRadera=( Det värsta som finns är när hästarna lämnar en...
SvaraRaderaF: Tack, men det är okej. Pomeroy hade det ju i fem år, så jag kan det mesta om det nu.. men tack ändå, som sagt :)
SvaraRaderaE: Ja :( verkligen..