All I wanna do, is I want to breath - batteries not included

Det här har varit den värsta veckan i tvåan. Jag skämtar inte. Att sitta 24 timmar om dygnet i typ en vecka med ett historiaarbete som aldrig verkar vilja bli klart är inte kul. Dessutom tog det inte slut med den inlämningen i torsdags. En vecka och två dagar kvar, det ska jag väl klara?

Vi har ju bara lite kvar:
engelskanovellsanalys - måndag
engelskaglosor? - måndag
ryskaprov - måndag
ryskaprov - tisdag
geografiprov - onsdag
naturkunskapsinlämning - torsdag
ryskaprov? - torsdag
svenskauppgifter - fredag
geografiprov - fredag
religionsprov - måndag

Dessutom har jag säkert glömt hälften. Om det är så, får någon gärna upplysa mig om vad.

Nu till veckans enda positiva händelse.

I tisdagskväll. vid sisodär klockan 22, när jag satt och hade lagom ångest över nyss nämda historiaarbete (som jag dessutom hade varit hemma hela dagen för att skriva på) säger pappa, helt random sådär:
"Förresten har vi bestämt att du ska få hela studiebidraget nu."
Jag har alltså förut bara fått 700 i månaden. Mina föräldrar är lite sådär med pengar "du måste ju gööööra något för att förtjäna dem med!" som att diska, tvätta eller vad fan de kan tänkas hitta på. Nu tappade jag tråden lite. Jag satt i alla fall där, hjärnan koncentrerade sig till hälften på historian, och den resterande halvan var i någon blandning av förvirring och misstänksamhet över det pappa hade sagt, och fick ur mig:
"Ehm.. och var är haken?"
"Måste det nödvändigtvis finnas någon hake?"
"Hm... jo?" och hjärnan arbetade på högvarv för att komma på vad jag skulle vara tvungen att göra för att få dem. Kanske börja träna fyra gånger i veckan, klippa gräset hela sommaren?
"Men det finns det inte. Vi har bara kommit fram till att du förtjänar det. Nu när du har kämpat så hårt" - Jag? Kämpat? Hårt? Lilla pappa, vad har du fått det ifrån?

Sen tänkte jag lite. Och kom fram till att tvåan har varit asjobbig. Och att jag kanske borde vara lite stolt över att mina betyg inte har totalt rasat ihop till en liten hög, för att sedan självantända. Nu ryker det bara lite om dem. Och ja, inte för att låta sådär shoppinggalen, som jag inte är, men 300 kr extra, det är ungefär en bikini i månaden. Tänk vad många bikinis jag kommer få till slut! Skämt åsido, och med ännu ett citat från pappa "Det kanske kommer passa bra, nu när du tydligen har tänkt leva i varamon hela sommaren"

Så, nu får det räcka för idag. Och för helgen med antar jag, med tanke på listan där i början.

Förresten, Johanna, om du läser det här, så får du gärna ringa. Jag skulle nog behöva prata av mig lite, men jag har en bad feeling om att jag kommer själv kommer glömma att ringa. Så ja, ring gärna ;)