Sen jag var i tioårsåldern har en av mina största fasor varit att ha på mig en sån där.. sjukhus.. eh.. klänning? Ni vet, en sån där som alla patienter har på sig. Jag vet inte varför jag tycker det är så skrämmande, det kanske är någon sådan där stimulusgeneralisering. Ni vet, när jag tänker sjukhusklänning (för så heter det nu, i brist på bättre ord) så tänker jag väl antagligen att jag ligger inne på sjukhus av någon läskig anledning.. Och det värsta är att min skräck kommer att besannas på måndag. Syster och jag fick papper på det idag.
För er som inte vet så ska jag och Tove (och pappa) ner till Lund för att kolla om vi bär på samma allergi som pappa gör, malign hypertermi. Den är ärftlig förstår ni. Och innebär en överkänslighet mot narkosmedel. Vi dör alltså troligtvis inom tio minuter om vi blir sövda.
Om vi inte får en motspruta vill säga. Dessutom används inte de narkosmedlen särskilt ofta nu längre, förutom i länder som typ... Ukraina.. Men nu känner jag att jag tappade tråden lite. Vi ska alltså ner till Lund, för att det är enda stället i Sverige där de gör de här testerna. Vi åker ner på söndag eftermiddag, sover över, ska träffa läkaren vid 07.30 måndag morgon (och byta om till sjukhuskläderna) och sen opereras. (Jag föreslår att du inte läser vidare om du just i detta ögonblick äter något) De skär ut en muskelbit ur låret. (Jag varnade dig!) Haha, jag var bara tvungen att skriva det :P
Och ja, sen ska vi sova över till tisdagen (det var därför jag inte klagade över militärtemat till draget förens de bytte dag). Sen får jag egentligen inte röra mig särskilt mycket första veckorna, men jag tänker ändå gå till harrys efter draget på onsdagen, haha :P
Så, rätt långt, och kanske inte så intressant. Här kommer däremot något intressantare:
Länk till Saras nya blogg: http://missafish.blogg.se/ och jag fick äran att göra reklam för den ;)
Nu blir det scones :D
Oh! Men patiensklänningarna är ju coola. Jag tänker alltid på typ hjätar som har blivit skadade i strid när jag ser någon med en sådan, typ om en man kommer med en av dem på sig tänker jag "Wow, vilken kille! Han har säkert kastat sig framför en bil och räddat livet på en liten gumma, det är därför han är här och är skadad och måste ha en sådan klänning på sig. Wow ...".
SvaraRaderaOch tack för läkningen. ^^ Hehe, nu bör inte min kusin hitta mig i alla fall.
Hahaha, okej, och vad för superhjälte ser jag ut att vara då? Du får gärna berätta det för mig :P
SvaraRaderaMm, vi får väl hoppas det :)