Hand Covers Bruise In Motion
Så, jag såg ju The Social Network i söndags. Och den levde upp till mina (höga) förväntningar. Med råge.
Men jag vet inte hur jag ska förklara den, för det är en rätt komplicerad film. Den handlar inte om, som man skulle kunna tro, facebooks uppkomst. Inte på det dokumentära sättet. Det viktiga är Mark Zuckerberg, och vad han offrar (både medvetet och omedvetet) för att sidan ska bli stor. En film om förtroende, vänskap, lojalitet och svek. Och eftersom den handlar om verkliga människor, så finns det inte heller ett slut där man får uppklarat för sig vem som är god och vem som är ond. Mest för att filmskaparna inte har velat gräva så mycket i deras privatliv antar jag, och för att sanningen helt enkelt är... vad ska man säga.. dold.
Just att den är baserad på verkliga händelser gör den också så mycket mer gripande. Man ser att allt inte är svart eller vitt, som det så ofta är i film, utan förstår vad karaktärerna har för motiv bakom deras handlingar. Något som också gjorde att jag fastnade för filmen var dialogen. Så mycket prat! Men samtidigt kändes det så enkelt, så naturligt. I en intervju berättade de att ett normalt manus är på cirka 110 sidor, medan det här var på ~170. Utan att filmen var extra lång. Jag tror att jag måste se den några gånger till innan jag förstår den helt, vilket i min mening gör den till en ännu bättre film. En som man inte förstår helt och fullt första gången man ser den. Eller ens andra och tredje. Som Fight Club (samma regissör btw). Och Inception. För att bara nämna några
Hm, jag tror att jag är nöjd med det här nu. Har skrivit om det ett otal gånger. Och att jag har huvudvärk gör ju inte direkt saken bättre.. Vad jag försöker säga är att det var en väldigt bra film, och jag tycker ni borde se den. Bara själva soundtracket är underbart, så det borde ju säga något.
Huummm, låter som en för djup film för mig ;P
SvaraRadera