And all the while I say too much of what I think. And I can't remember what it's like to find meaning in anything

They keep playing sad songs on the radio
And I feel like I'm so alone
On this 15 hour drive
And all the while I tell myself to just believe
Cause nobody can give so much
And never get anything
[A Day To Remember - Another Song for the Weekend (acoustic)]

Nu är det snart april. Det skrämmer mig.

---

För det betyder att om bara några veckor så är det 15e april och sista dagen att söka kurser till i höst. Och jag har ingen jävla aning om vad jag vill göra då.

Mamma tjatar på mig.
Jag vet att hon bara försöker vara snäll, och se till att jag tar tag i mitt liv, men det gör att jag mår dåligt. Hon säger att jag måste bestämma mig för om jag vill fortsätta plugga, och i så fall vad, eller om jag inte ska göra det, och alltså söka jobb i stället. Och jag vet inte.

Jag vill inte jobba.
Nu låter det som om jag är jättebortskämd, men det är inte alls så jag menar. Jag ser bara ingen mening att jobba när jag inte har något att jobba för. Det finns inget som driver mig, inget jag behöver pengar till. Och då känns det bara som bortkastad tid.

Ni vet den där känslan av att det inte finns något du kan tillföra till världen?
Kanske inte, men så känner jag just nu. Jag är bara jag, och det är inte mycket. Jag är bara jag, och det finns inget som jag är sådär riktigt bra på. Som gör mig oumbärlig för någon annan.

Det finns saker som jag vill göra, det gör det.
Men de är för långt bort, alldeles för långt bort. Jag varken kan eller vågar.