[Bloc Party - Biko]
Att vara ute i stallet och hålla i en häst som står med dropp var inte hur jag hade velat spendera dagen. Men det viktiga är att hon (förhoppningsvis) mår bra imorgon. Fairy ♥
torsdag, december 23
tisdag, december 21
Har inget att skriva här, mer än att ni som har fått ett lösenord på FB-mejlen borde klicka [här].
Ni som inte har det, men som räknar er själva till min nära vän-krets och tycker att ni borde ha fått det (kan bero på att jag faktiskt inte vet att ni läser min blogg) kan skicka en kommentar :)
Och ni andra kan ju försöka klura ut lösenordet ;)
Ni som inte har det, men som räknar er själva till min nära vän-krets och tycker att ni borde ha fått det (kan bero på att jag faktiskt inte vet att ni läser min blogg) kan skicka en kommentar :)
Och ni andra kan ju försöka klura ut lösenordet ;)
måndag, december 20
But baby, you'll freeze out there.
It's up to your knees out there.
#1 Favourite Glee Performance
Och Beatrice, Glee är inte en skum serie.
Dessutom ska inte du säga något som kollar på Tribe :P
måndag, december 13
You make me feel like I'm living a teenage dream, the way you turn me on
[Katy Perry - Teenage Dream]
Jag hade tänkt skriva ett inlägg liknande det här i fredags, då Tove och jag började se i kapp Glee. Då såg vi klart säsong 1, från avsnitt 17, till det sista. Och då skulle det handla om att jag faktiskt gillade Gaga-avsnittet, att jag tyckte Darren Criss skulle dyka upp så Kurt inte skulle vara så ensam längre, och att våra favoritkaraktärer utan tvekan var Mike och Matt (ni vet de där två bakgrundsdansarna som aldrig fick säga något, än mindre fick någon egen storyline som resten av karaktärerna har). Men så blev det ju inte.
Idag har vi sett resten, nästan (bara 8, 9 och 10 kvar). Episod 6 är det bästa i Glee någonsin. Darren Criss, äntligen ♥ Och jag måste nog faktiskt säga att det bästa med honom inte är hur snygg han är, utan hur lycklig Kurt blir. Jag blev helt deprimerad av att se Kurt så nere och mobbad, och att allt bara blev värre och värre. Och sen kommer Blaine och vänder allt ♥
Jag måste verkligen ta och se klart Harry Potter-musikalen snart känner jag.
(Och om allt annat; Matt försvann ju helt plötsligt, men att det ledde till att Mike fick en större roll är ju inget jag klagar över. Han och Tina är för söta. Sam däremot. Hm, jag vet inte vad jag ska tycka om honom, han är så sliskig liksom. Jag börjar också tröttna på Puck och hans gitarr. Seriöst, han tröttar ut min romantiserade bild av killar med gitarrer... Och jag känner för att se The Rocky Horror Show, faktiskt. Det avsnittet är helt klart ett av mina favoriter)
Jag hade tänkt skriva ett inlägg liknande det här i fredags, då Tove och jag började se i kapp Glee. Då såg vi klart säsong 1, från avsnitt 17, till det sista. Och då skulle det handla om att jag faktiskt gillade Gaga-avsnittet, att jag tyckte Darren Criss skulle dyka upp så Kurt inte skulle vara så ensam längre, och att våra favoritkaraktärer utan tvekan var Mike och Matt (ni vet de där två bakgrundsdansarna som aldrig fick säga något, än mindre fick någon egen storyline som resten av karaktärerna har). Men så blev det ju inte.
Idag har vi sett resten, nästan (bara 8, 9 och 10 kvar). Episod 6 är det bästa i Glee någonsin. Darren Criss, äntligen ♥ Och jag måste nog faktiskt säga att det bästa med honom inte är hur snygg han är, utan hur lycklig Kurt blir. Jag blev helt deprimerad av att se Kurt så nere och mobbad, och att allt bara blev värre och värre. Och sen kommer Blaine och vänder allt ♥
Jag måste verkligen ta och se klart Harry Potter-musikalen snart känner jag.
(Och om allt annat; Matt försvann ju helt plötsligt, men att det ledde till att Mike fick en större roll är ju inget jag klagar över. Han och Tina är för söta. Sam däremot. Hm, jag vet inte vad jag ska tycka om honom, han är så sliskig liksom. Jag börjar också tröttna på Puck och hans gitarr. Seriöst, han tröttar ut min romantiserade bild av killar med gitarrer... Och jag känner för att se The Rocky Horror Show, faktiskt. Det avsnittet är helt klart ett av mina favoriter)
söndag, december 12
fredag, december 3
Eventually We Find Our Way
[The Social Network Soundtrack]
Fotade fåglar idag.
Försökte i alla fall, det är ju rätt svårt att komma nära.
Jag måste övertala mina föräldrar att jag behöver ett zoomobjektiv. Och helst innan vintern är över...
Fotade fåglar idag.
Försökte i alla fall, det är ju rätt svårt att komma nära.
Jag måste övertala mina föräldrar att jag behöver ett zoomobjektiv. Och helst innan vintern är över...
torsdag, december 2
It Catches Up With You
[The Social Network Soundtrack]
The Social Network går på bio i Motala. Jag skiter i att den visas i 2an, och att den därför kommer vara av kass kvalité. Jag måste se den. Bara en gång till på bio.
Jag behöver se den.
The Social Network går på bio i Motala. Jag skiter i att den visas i 2an, och att den därför kommer vara av kass kvalité. Jag måste se den. Bara en gång till på bio.
Jag behöver se den.
Two weeks later like a surplus reprieve.
I found a hair the length of yours on my sleeve.
I wound it round and round my finger so tight
It turned to purple and a pulse formed inside
A fire, a fire - you can only take what you can carry
A pulse, your pulse - it's the only thing I can remember
I break, you don't - I was always set to self destruct though
The fire, the fire - it cracks and barks like primal music
[Snow Patrol - If There's A Rocket, Tie Me To It]
Jag vill skriva något, men jag vet inte vad.
Hur jag ska kunna skriva något, utan att ni tycker att jag överdriver.
Det gör fortfarande ont, trots att jag inte riktigt har förstått vad som har hänt. Med Pomeroy var det så annorlunda, då visste jag om det flera veckor innan, och kunde förbereda mig på det. Nu hände det så plötsligt. Men samtidigt gör det nog mindre ont, när jag slapp ångesten innan.
Jag förväntar mig fortfarande 6 hästar i stallet.
Jag kan fortfarande komma på mig själv att fundera över fölnamn på S. Men vi kommer aldrig att få döpa någon till Samwise.
Jag kan inte komma över ironin i att jag kom på det namnet samma morgon.
Vackra Sötnos.
It turned to purple and a pulse formed inside
A fire, a fire - you can only take what you can carry
A pulse, your pulse - it's the only thing I can remember
I break, you don't - I was always set to self destruct though
The fire, the fire - it cracks and barks like primal music
[Snow Patrol - If There's A Rocket, Tie Me To It]
Jag vill skriva något, men jag vet inte vad.
Hur jag ska kunna skriva något, utan att ni tycker att jag överdriver.
Det gör fortfarande ont, trots att jag inte riktigt har förstått vad som har hänt. Med Pomeroy var det så annorlunda, då visste jag om det flera veckor innan, och kunde förbereda mig på det. Nu hände det så plötsligt. Men samtidigt gör det nog mindre ont, när jag slapp ångesten innan.
Jag förväntar mig fortfarande 6 hästar i stallet.
Jag kan fortfarande komma på mig själv att fundera över fölnamn på S. Men vi kommer aldrig att få döpa någon till Samwise.
Jag kan inte komma över ironin i att jag kom på det namnet samma morgon.
Vackra Sötnos.
onsdag, november 24
Light up, light up - as if you have a choice
[Snow Patrol - Run]
Jag har börjat inse att Snow Patrol är min anti-depp-musik.
Och den funkar. Särskilt A Hundred Million Suns-skivan. Den påminner mig om när det gjorde så ont för snart två år sedan, men får mig ändå att le. Om det makes sense? Det viktiga är i alla fall att den får mig att må bättre.
(Och ja, de har gjort originallåten som Leona Lewis gjorde en hemsk cover på. Jag ryser bara jag tänker på den...)
Jag har börjat inse att Snow Patrol är min anti-depp-musik.
Och den funkar. Särskilt A Hundred Million Suns-skivan. Den påminner mig om när det gjorde så ont för snart två år sedan, men får mig ändå att le. Om det makes sense? Det viktiga är i alla fall att den får mig att må bättre.
(Och ja, de har gjort originallåten som Leona Lewis gjorde en hemsk cover på. Jag ryser bara jag tänker på den...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)