Nej, förlåt. Det är bara det att jag känner mer och mer hur allt bara slutar vara viktigt.. En sådan där ångestattack. Jag känner att jag har absolut noll motivation för skolan just nu. Det jag tänker inrikta mig på imorgon är historiaarbetet. Eftersom det är ett grupparbete och det skulle kännas allt för elakt att komma till Mathilda och säga "Nej, sorry, jag sket i att göra det. Det kändes inte viktigt." Riktigt så down är jag inte än. Men vem vet, det kommer säkert..
Jag har fått höra också, till råga på allt, att "det ju inte är så konstigt att du inte har någon pojkvän eftersom du bara sitter hemma om helgerna" Eller, okej. Det kanske inte var sagt med exakt de orden, men jag tolkade det så... Men samtidigt är det ju inte så konstigt. Jag känner ju liksom ingen tillräckligt bra för att bli medbjuden på "en-sån-där-fest".. För, för att lära känna "såna-där-människor" måste man ju gå på "såna-där-fester".. Det blir en sådan där nedåtgående spiral ni vet...
And I'm right now at the bottom of it.
The bottom of it all..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.