I'll be the girl you don't call..

You can the ghost in my hall
You can be the smile I don't want
I'll be the fly on your wall
You can be the distance in between
You can be everything I need
You'll be the girl I don't call
[You Me At Six - Jealous Minds Think Alike]

Usch. Hela den här veckan. Blä.
Det kom någon slags ljusglimt onsdagkväll, jag gick omkring och log.
Sen vet jag inte. Ingenting...

Jag har börjat läsa andra Twilight nu. Och började nästan gråta efter några kapitel. Borde väl inte gå in på några detaljer, men jag kände igen mig så jävla mycket, på sätt och vis liksom, att det är oerhört jobbigt. Men det är ju bara en bok, och i böcker ordnar det ju alltid upp sig i slutet.
Vilket inte är lika vanligt i livet. Mitt liv.

Folk som jag trodde jag kunde räkna till mina kompisar har börjat neka mig på bdb. Vad ska man göra när världen håller på att falla samman? Vad kan man göra?

Jag gick till Bokia medan jag väntade på bussen hem. Först fastnade jag vid nya Eragon. Brisingr har kommit ut på svenska nu förstår ni, och den står numera på min önskelista. Sen såg jag Om jag kunde drömma inte långt därifrån. I "utökad utgåva" eller vad det nu hette. I alla fall började den med ett helt nytt kapitel, där Edward berättade om första gången han såg Bella. Jag fastnade där och höll på att missa bussen.

Jag har kommit på att det finns en massa böcker som jag vill ha. Som jag redan läst alltså. Innan räckte det med att mamma lånade dem till mig (hon är bibliotikarie och tar alltid hem en massa böcker till mig) men nu har jag som sagt kommit på att det är en helt annan sak att verkligen äga dem. När jag är i en sådan där positiv svacka tänker jag att jag vill ha dem så att mina barn kan läsa dem sen. Lite töntigt, jag vet... Och som om det någonsin kommer bli så...

Jag ska i alla fall se Twilight imorgon.
Ett väldigt tjat om den just nu, men det finns inte mycket annat att skriva om. Jag känner inte för att skriva om saker som gör mig deppig, för då blir jag alldeles för personlig. Och att vara personlig är farligt, väldigt farligt.

Ser ni? Nu gjorde jag det igen. Började berätta om mig själv. Usch

I don't wanna, I don't wanna be bad news..

Jag sitter och ler fånigt åt nånting. Jag vet inte vad :D

Men det är ju trevlig omväxling så här i dystra tider.

Dagen började i alla fall bra. Gissa vad jag hittade när jag gick ut till bilen på morgonen? Jo, min hörlursmuff. Hur stor är chansen egentligen? Jag hade ju liksom kunnat tappa den var som helst, och så ligger den på uppfarten. Grymt weird :P

Have you ever been fake?
For the sake of saving face?
Cute is what we aim for - Do what you do

Sen har jag inte mycket mer att säga. Mer omväxling idag var att jag var med på Bissens individuella val-lektion eftersom våran var inställd. Lite webbdesign kan ju inte skada ibland, haha. Dessutom var jag värsta bra på det också. Jag hjälpte henne faktiskt att lösa en uppgift :D Jag borde kanske ha valt det istället, verkar ju finnas en framtida karriär för mig inom det där :P

Att hamna under ytan

Jag är ute och simmar på det där havet där depressionen ligger och lurar på botten. Med jämna mellanrum kommer det en våg som försöker trycka ner mig. Jag kan känna hur den byggs upp bakom mig, men jag vågar inte vända mig om för att möta den, utan försöker istället fly, trots att jag vet att den strax kommer trycka ner mig under ytan igen.

Stundtals hittar jag något att greppa tag i, som håller mig uppe när mörkret på botten försöker dra ner mig. Något litet att klamra mig fast vid, ett litet ljus på natthimlen.

Men egentligen vet jag. Jag vet att jag inte kommer orka i längden. Till slut kommer en våg få mig att tappa greppet om ljuset och sjunka. Sjunka ner i mörkret. Ett mörker lika mörkt som blod, i ett hav lika salt som tårar.

Just nu är det där lilla ljuset hoppet om att någon ska hitta mig här ute på havet, att någon ska vilja dra upp mig när jag hamnar under ytan.

Att någon ska få mig att våga skratta.

För av skratt får man kallsupar, har jag lärt mig.

Alltid.

Ångesten tilltar...

Som så fint citeras på en tröja. Ni som vet vet, ni andra får väl undra..

Nej, förlåt. Det är bara det att jag känner mer och mer hur allt bara slutar vara viktigt.. En sådan där ångestattack. Jag känner att jag har absolut noll motivation för skolan just nu. Det jag tänker inrikta mig på imorgon är historiaarbetet. Eftersom det är ett grupparbete och det skulle kännas allt för elakt att komma till Mathilda och säga "Nej, sorry, jag sket i att göra det. Det kändes inte viktigt." Riktigt så down är jag inte än. Men vem vet, det kommer säkert..

Jag har fått höra också, till råga på allt, att "det ju inte är så konstigt att du inte har någon pojkvän eftersom du bara sitter hemma om helgerna" Eller, okej. Det kanske inte var sagt med exakt de orden, men jag tolkade det så... Men samtidigt är det ju inte så konstigt. Jag känner ju liksom ingen tillräckligt bra för att bli medbjuden på "en-sån-där-fest".. För, för att lära känna "såna-där-människor" måste man ju gå på "såna-där-fester".. Det blir en sådan där nedåtgående spiral ni vet...

And I'm right now at the bottom of it.

The bottom of it all..

8 november

Gårdagskvällen var trevlig. Jag och Oscar var på filmkväll hos Peter. Egentligen var det meningen att vi skulle se politisk film, men det blev Batman Begins istället :)

Men det är lite jobbigt med bussarna. Sista stadsbussen gick 21.25, var i stan 21.40, men Oscars och min buss gick inte förens 22.10 respektive 22.20. Så vi satt på busscentralen och pratade. Eller ja, Oscar pratade rättare sagt :P

Det började med att han sa att för att kunna bekämpa systemet så måste man stå utanför det. Alltså inte följa alla regler och tex skita i skolan. Sen övergick det till att han ville ha en slangbella, en sån där som skjuter i genom facisternas sköldar, och därpå följde en lång utläggning om demonstrationer. Efter det berättade han hur mycket han hatade världsbanken, och att han bara ville gå och slå ner dem. Och sen avslutade han det hela med att då vore det ju bra om man var lite cool så där, att han nog behövde utbilda sig till jurist eller något. Märk: Han, utbilda, sig.

Så hela den här halvtimmeslånga utläggningen slutade alltså med han motsade precis det han började med. Han är rolig den där pojken :P

Nu ska vi åka och hämta Lina. Och sen kommer Linn och vi ska tillverka lite anti-rasism-propaganda :)

Entertain us, tell me a joke

Make it long, make it last, make it cruel, just make me laugh.. We can't be heard..


Här kommer alltså bilden som ni alla har tjatat om ;)




Idag har jag tagit en promenad, mockat stallet och pluggat matte. Jag är riktigt stolt över mig själv :)


Nu ska jag på filmkväll, byebye ^^

I send a smile over to you..

Alltså. Jag hade faktiskt räknat med lite reaktioner på förra inlägget :P

Som vanligt har jag inget att skriva, så egentligen borde jag ju då inte skriva något. Men det blir så tomt då.. :P

Victor, Oscars brorsa, har tydligen bott i ett ockuperat hus i Lund. Fast polisen stormade det idag.. Jag förstår inte varför. Eller egentligen gör jag ju det. Polisen vill visa sin makt... För dom hade inte gjort något fel, mer än att bo i ett hus som ändå ingen använde.. Gah, jag blir så upprörd! Men jag blir också mer och mer sugen på att prova själv :) Bo i ett ockupationshus alltså. Då skulle det ju iaf hända något...

Men nu kommer det inte hända mer här för i kväll. Bye bye

Gah, jag blir galen. Så fort någon ringer dör hela internet.. Så otroligt segt... Det tar typ tio minuter för allt att komma igång igen...

Det har ju varit höstlov...

Veckans topp:
Worms. Ni vet, det där, i mitt fall data-spelet, där en massa maskar försöker döda varandra på de mest brutala sätt. Alla måste väl ha spelat det någon gång va? I alla fall så livade det upp mitt höstlov (och fick mig att låta bli att göra läxor :P) När man spelar tillsammans mot syster blir det ännu roligare, trots att hon utklassade mig varje gång ;)

Veckans botten:
Blondinbella. Jag vet inte hur det kom sig att jag kom in på hennes blogg till att börja med, men en sak säger jag bara, aldrig mer. Till att börja med tänkte jag "visst hon är bara en rik tjej från stockholms innerstad (visst är hon det?) som gillar att skryta med sina pengar och visa upp sitt otroligt intressanta privatliv" Sen när jag läste lite mer insåg jag att hon inte alls är så blåst som jag trodde, hon tänker ju över en del grejer när hon skriver. Sen kom första fallet, hon är tydligen ordförande för MUF (moderaternas ungdomsförbund) på sin skola eller hur det nu var. Men visst, det kan man ju fatta. Där håller ju alla rika, chefer, och kapitalister till. Så visst, låt henne tycka så då. Precis som resten av sthlm. Sen kom ytterligare ett fall. Angående om nazister ska få uttrycka sina åsikter offentligt eller inte.. Då säger hon något i stil med: Jag håller inte med dem, (tur det, annars skulle mitt inlägg blivit ännu mer kritiserande) men vi har yttrandefrihet i sverige, och därför måste alla få säga vad de tycker. Punkt, punkt, punkt... Lilla flicka, visst, du har delvis rätt, men man får inte säga saker som är kränkande mot andra människor eller folkgrupper. Det strider mot de mänskliga rättigheterna...

Så alltså, I've been there, done that. Jag kommer inte läsa hennes blogg något mer i alla fall.

Sen borde jag ju slutligen tillägga att eftersom jag inte vet vilka som läser min blogg, så vet jag ju inte heller om just du brukar läsa hennes blogg, ser upp till henne, och kanske till och med blir irriterad på mig över vad jag har skrivit. Så jag kan bara säga, jag har inget emot dig (så länge du inte är till exempel rasist, vill säga) även om jag kanske inte gillar den livstil som en del har. För det var ju det här med yttrandefriheten...

Good Shoes Won't Save You This Time

I'm sure I've seen this look before
Done a thousand times and a million more
How many lies did he tell this time?
How many times did he cross the line?

It won't help me but I have to ask
Is there something real that's behind the mask?
Something true we don't know about?
A little faith in amongst the doubt?

And maybe someday you will grow
Maybe someday you will know
Maybe someday you will end these fears and go

A little piece of me grows old
I keep on walking down this road
I've seen a million people change
But I won't stay the same
And I know you, (Know you, know you)
Always steal and borrow
And I know you, (Know you, know you)
Never catch, you're never gonna catch tomorrow

Nån annan

Och vad är det som gör att man säger saker,
ja man säger saker man inte förstår

Och vad är det som gör att man glömmer saker,
ja man glömmer att man trivs med livet ibland

Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
för att komma på att vi bara hade varandra..

Allt som vi sa då.. tänk att man kunde säga så..